nu en timma väl använd för ett så nyttigt ändamäl. Magistern följde således troget med sin tant i alla vinklar och vrår — i handkammare, kök, vindar, väskammare, ladugård, redskapslider — betraktade allt med noggrann upp: märksamhet, inom sig upprättande en ordentlig bouppteckning med åsatt värde å hvarje särskild sak; och när denna förrättning väl var slutad, tycktes han på det hela nöjd med resultatet af bouppteckningen. Att boet var till prosten V. i Ö. skyldigt 500 rdr bko, hade komministersrun sorsigtistvis förtegat. Efter nogaste kalkyl borde boet, till dess fulla värde realiseradt i penningar, uppgå till minst 400 rdr bko — det vore dock en rätt artig hemgist för en adjunkt. Visserligen uppstod den betänkligheten, att Claras föräldrar ännu kunde lefva i många år, men så skulle de väl ändå, i händelse det blef giftermål utaf, styra ut sin dotter så att de hade heder deraf, och det återstående kunde alltid komma till pass i framtiden. Magistern kände sig således ej böra tveka att göra slag i saken, och det ju förr dess hellre. Att han hade modren på sin sida, dertill trodde han sig bestämdt kunna sluta. Hur det var med fadren, var åter en annan sak, men i sådane affärer är det också vigtigare att ha modren än sadren till bundsförvandt. Likväl hade han icke något giltigt skäl att tro denne senare vara emot föreningen. Äterstod således blott att utröna, hvad det vore att hoppas af Clara sjelf. (Forts.) or rr OT DEUEUEDEDEEEEE—