Omedelbart derefter begaf han sig till storviziren, hos hvilken han dröjde 4 timmar. Den 7 presenterade han sig i gallauniform för sultanen, som hade ett 2 timmars samtal med honom, och ur hans händer emottog en egenhändig skrifvelse från drottning Victoria. Rörande samtalets innehåll, kan knappast råda något tvifvel. Mustiga sanningar och löften om skydd torde derunder icke hafva selats. Den något enträgne nysikne skall någon (lord Stratford?) hafva svarat: On fera partir les Russes. (Man skall skaffa bort Ryssarne.) Man säger redan, att lord Stratford för engelska kapitalister tagit i anspråk privilegium på bearbetandet af alla minor, som befinna sig i Rumelien, eller der ännu upptäckas, äfvensom på anläggandet af de derstädes projekterade jernvägar. I Rumelien hafva upptäckts spår af alla slags metalloch outtömliga saltlager. Hr Delacours, franska sändebudets ankomst väckte alls icke något uppseende. Han har visserligen incognito gjort en utslykt till Pera, hvilken dock synes sakna all betydelse. Hans officiella landstigning försiggick d. 7 i all tysthet; vid tillfället höll han ett kort tal, hvilket skildras som misslyckadt. Den 8 har öfverste Rose lemnat Konstantinopel och anträdt sin hemresa på den af lord Stratford med depescher till England afsända ångaren Fury. Hvad flottornas rörelser beträffar, så torde de mera få betraktas som försigtighetsmått, än som hotande åtgärder. IIemlighållandet af de emellan Porten och furst Mentschikoff sväsvande underhandlingar, vid hvilka konferenserna börja blifva ovanligt täta, ryktet om ett emellan dem afslutadt fördrag, i kraft af hvilket Ryssland skulle hafva tillerkänts rättigheten att beskydda alla Portens undersåter af grekiska trosbekännelsen, det afslående svaret på franska och engelska legations-sckreterarnes, hrr Benedettis och Roses not, i hvilken de uppmanat Porten att meddela dem föremålet för de med furst Mentschikoff inledda underhandlingarne, den resa ryska amiralen Korniloff, som har gamla förbindelser i Grekland, företagit till Athen, det liktidiga utsändandet af ryska emissarier till Bulgarien, Serbien, Bosnien och Montenegro, Rysslands inblandning i Serbiens inre angelägenheter, slutligen furst Mentschikosss uppförande emot öfverste Rose, hvilken han behandlade som en pojke och bland annat vägrade att emottaga, för det öfversten under en ridt fått sina kläder nedstankta med smuts — allt detta kunde låta ana en fara och gifva anledning till en väpnad mellankomst från de vestra makternas sida. Porten synes hittills icke hafva afgjort en enda punkt af furst Mentschikosss fordringar, och trots de vänliga miner, som storviziren och krigsministern visa fursten, är det system, som Porten följer i sin kritiska belägenhet, lätt att genomskåda. Det består deri, att Porten söker hala ut på tiden genom att så länge som möjligt uppskjuta hvarje afgörande svar, för att lemna franska och engelska kabinetten tillfälle att lägga sina meningar i dagen och deraf erhålla en ledning för den svåra knutens lösning. SCHWEIZ. Österrikes svar på edsförbundsregeringens memorial har ankommit och är ingalunda tillfredsställande. En del af de gamla oförskämda sordringarne upprepas deri. Också tros följden deraf blifva, att edsförbundsförsamlingen varder sammankallad. Alla tidningar, hvilken färg de än må äga, förklara enhälligt för oantagliga de vilkor Österrike stallt för gränsspärrningens upphafvande och återställandet af de förra förhållnndena. Samma enighet råder dock icke i afseende på den hållning Schweiz skall intaga. De ultraradikala yrka en öppen brytning, till hvllken Schweiz skulle taga första steget, medan den stora majoriteten är af den mening, att man måste se tiden an och endast och allenast gå försvarsvis till väga. Denna mening synes äfven vara edsförbundsregeringens, der dock det moderal-radikala elementet är förherrskande.