Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1853, sida 3

Styckegods. En annan ÅVII:neIm Tell. vid polisen i Speyer handlades den 15 Mars ett mål, hvars like man förgäfves torde få söka i någon domstols annaler. En linneväfvare från Speyer, som alltid skröt af att vara en utmärkt skicklig skytt, sökte ändtligen attsätta kronan på sitt mästerskap. I denna afsigt tog han sitt evär i handen och begaf sig i sällskap med sin tolfärige son ut i trädgården. Utkommen dit, befallte han gossen att lägga en potates på sitt hufvud och ställa sig på ett afstånd af omkring 15 steg ifrån honom. Sonen åtlydde villigt besallningen; med största kallblodighet lade fadren an och sköt — och gossen lefver! äpplet är träffadt! potatisen var träffad i midten! Grannarne, för hvilka han visade mästerstycket, skakade dock misstroget på sina hufvuden, och för att öfvertyga dem måste han ännu en gång våga det djersva skottet. Till följe af den inbjudning han af denna anledning gjorde, insunno sis verkligen på aftonen några åskådare; gossen måste för skymningens skull hålla en lykta, och — åter flög på samma håll äpplet af gossens hufvud, men kulan hade rispat hans mössa. Förundrade häröfver gingo grannarne hem. Emellertid blef saken bekant i flera kretsar; linneväfvaren, som blef stämd för rätta, gaf på frågan om han vore vansinnig? ett kort ibland till svar. Han dömdes till penningböter och fem dagars fängelse, men skulle denna första kur för botande af hans vansinne icke vara tillräcklig, så får han, antingen han vill eller icke, beqväma sig att undergå en ännu radikalare. Smickrande signalement. Från Havelberg i Preussen efterlyses för närvarande en handelsbetjeat, Rudolph Schröder, derför att han, sedan han gjort sig misstänkt för försnillning, hemligen i Augusti månad förlidet år aflägsnade sig från IIavelberg, utan att man fått någon underrättelse om hans uppehållsort. Han är endast 21 år gammal och hans signalement är följande: Munnen stor, tänderna falska, gången framåtlutande och vågformig, ögonen mycket skelande. öronen ovanligt utstående. Explosion vid kemiska experimenter. Hos professor Liebig i Munchen tilldrog sig d. 9 dennes en sådan explosion. På drottningarne Marias och Therescs samt konung Ludvigs önskan hö!l pro fessorn nämnde dag på aftonen en kemisk föreläsning, som äfven bevistades af prinsen och prinsessan Luitpold, prinsessorne Helena och Elise, prinsessan af Altenburg och några af hofvet inbjudna personer. Professorn hade gjort det vackra och icke med fara förbundna experimentet, förbränningen af svafvelkolånga i qväfoxydgas, som Berzelius beskrifvit i första delen af sin handbok och som professor Liebig plägar göra under sina föredrag hvarje semestre; men då han skulle visa samma experiment för andra gången, sedan det första lyckats så väl, gaf honom hans medhjelpare en flaska syrgas, som var bestämd till en fosforförbränning, i stället för en flaska qväfoxsydgas. Efter inbringandet af svafvelkol och antändningen följde, som hvarje sakkunnig lätt kan föreställa sig, en explosion, hvarigenom glaskärlet söndersprang i tusen stycken, med en knall, som liknade ett pistolskott: I första ögonhlicket öfverraskades alla de närvarande af denna oförmodade tilldragelse, emedan naturligtvis hvarje experiment, som var förenadt med ringaste fara vid detta tillfälle icke kunde komma i fråga. Experimenten försiggingo i ett sidorum, så att åskådarne endast genom dörröppningen kunde iakttaga dem; men till följe af explosionens häftighet sårades flera personer af de kringslungade glasskärfvorna. Drottning Therese märkte först en stark blödning härrörande från ett tumslångt sår på hennes kind; prins Luitpold sårades lätt af en glasskärfva i hjessan, grefvinnan Luxburg i nyckelbenet och grefvinnan Sandizell i hufvudet. Då professorn för båda drottningarne förklarade att explosionen skett genom misstag af medhjelparen, bådo dessa att han icke måtte förebrå honom derför. Prof. Licbig sjelf, som stod närmast sårades lätt i venstra handen och på åtskilliga delar af kroppen; han tycktes endast haft en metalldosa att tacka för sitt lis; ty en stor glasskärfva hade inträngt genom kläderna och stannat vid dosan, som låg midt öfver ena lårets stora pulsåder, hvilken den eljest ovillkorligen skulle hafva afskurit. A orre ——--—-—-—-—-——-—-—-—