— e— ga. Alla kände en hjertans lust att få komma i säng, och denna tillfredsställdes så tidigt man ansåg det passande. Åsven Clara och Linna låtsade som om de ville gå till hvila, men när allt var stilla, smögo de sig ut och gjorde en promenad. Nu först tyckte de sig andas fritt, och togo sin skada igen genom ett lifligt samtal. Det rörde naturligtvis i första rummet Kuno, och i det andra magister Röding och hans möjliga planer. Linna, en gång delaktig af Claras hemlighet, såg snart hela hennes hjerta för sig öppnadt. Och huru outtömligt är icke det ämne de afhandlade! när tvenne flickor komma att tala om giftas, så kunna de sitta ett år och bara tala, utan att ett enda ögonblick behöfva söka efter orden. Så sutto Linnåa och Clara uppe hela natten, och tänkte icke ens på någon sömn, förr än en lätt morgonrodnad i öster tillkännagaf annalkandet af en ny dag. Kuno hade samma dag haft bref ifrån sin syster. som skötte den hufvudsakliga korrespondensen med hemmet. Redan flere gånger hade han haft bref ifrån henne; nu skref hon att hon jemte föräldrarne vore att hemförvänta om några dagar. Detta gjorde på Kuno icke något angenämt intryck. Egentligen borde han väl blifvit glad vid denna underrättelse, men