Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1853, sida 2

det förhöll sig tvertom. Må detta tydas såsom brist på sonlig kärlek! den som något sett in i menniskohjertat, skall dock sinna denna likgiltighet latt förklarlig. Det sinns blott ett som man alskar högst, och sluter sig icke allt annat dertill, så sinner man sig blott störd deras. Om också Kuno hade sast beslutat, att sör sina söraldrar yppa sin kärlek för Clara, så fanns likväl tyvärr ingen skymt af tvifvel, att en sådan bekännelse af dem skulle höras med största ogillande och harm. Det var således icke underligt att Kuno önskade se denna tidpunkt så långt aflägsnad som möjligt, och med hvarje dag som den närmade sig, blef det honom allt trångare om hjertat. Gunillas bref ledo i allmänhet af en viss kyla. Val hade hon i början icke utan lislighet berättat om det utmärkta emottagande den grefliga familjen rönt i Köpenhamn — hur hon sjelf blifvit presenterad på hofvet och seterad af de unga danska ädlingarne, men det röjde sig dock alltför mycket att det i främsta rummet var fåsangan som af sådant var tillfredställd. Blott en enda gång, och i sitt första bref, hade hon nämnt ett ord om den unge läkaren, som medföljde såsom grefvinnans lifmedikus, och detta då med ett visst intresse — för öfrigt syntes ej någon ung man på henne ha gjort intryck. (Forts.)