i vwLL —— —————— — Hygglig! ja se det är just det jag inte vet precist om jag skall kalla honom. Visst är det sannt, att man inte vet någonting ondt om honom . . . han sköter sin tjenst oklanderligt ... nog är det troligt att han i sin tur får sig ett sacellani . . . men om han derföre eger de egenskaper som förmå att göra en qvinna lycklig, det skall jag lemna derhän. — Lycklig! och hvad menar du då smed lycklig? är det icke lycka nog för en fattig flicka att få någon som sörjer för henne, och barnen, om de få några? vi ha väl inte sjelfva dansat på rosor i våra dar, men så har det gått ändå. — Men vi höllo ändå af hvarandra, redan från det vi voro unga . . . då bär man lifvets bekymmer lättare . . . men tänk om Clara icke skulle kunna tycka om Röding! jag har en viss aning derom. — Ah du gör dig så mycket skrupler. Ser en flicka att en karl är kär i henne, och har verkligen allvarsamma tankar, så ger hon nog med sig. (Forts.) A —