na stund vore för tidigt att yttra sig om för hållanden, som ännu icke på ett sådant sät äro förberedda, att man derpå kan för den anon och hvarje tviflande uppvisa svart på hvitt 4) Uti mitt genmäle har jag vidrört endast fi punkter al dem, som af den anon. blifvit be handlade, väl vetande, att en tidning icke skul le medgifva utrymme för vederläggande af all de vanställningar, han gjort, och detta helt na turligt al den orsak, att man, såsom för någo! hvar är bekandt, kan i få ord göra en beskyll: ning, som erfordrar sidor för att vederläggas För att emellertid visa, huru den anon. i äf. ven andra delar argumenterat, vill jag sramtaga 2 exempel 5). Det ena angår professorer nas löner i Upsala, hvarvid den anon. säger att den dervarande högste professorslönen ar 5,200 rdr bko. Denna summa bör dock rätt visligen reduceras till hälften, emedan högste lönen, som man i tur avancerar till, är 2239 tunnor spanmål (4 råg och korn), 500 rdi bko i penningar, dispositionsrätten af ett tun. land humlegård och 5 å 6 tunland åkerjore (vanligtvis utarenderade tillsammans för 60 rdi bko). Sportlerne såsom rektor och dekanus, hvaraf den förra befattningen numera ej kan tillfalla en och samma person mera än en gång under ens lifstid och den sednare endast i filosofiska fakulteten kan sägas medföra någor inkomst, äfvensom dem af promotor samt le. damot i konsist. minus, uppgå visserligen icke i medeltal till 100 rdr bko årligen. Uppskattar man i medeltal högsta lönen till 2,700 rdi bko, så kan man tryggt påstå att den icke ät högre. Emellertid har den anon. icke sagt er fullständig osanning, 6) ty förmodligen har han 4) Det vore högst önskligt att allt detta måtte be. kräfta sig (inom parenthes sagdt, skulle det också icke skada att se verkställigheten, och icke blott kostnadsförslagen, innan man prisar besparingarne!). Inger skulle heldre se detta än vi; ty ehuru summan i allt fall är stor nog till att kasta bort, blefve statens för. lust, för denna gång, dock åtminstone något dräglig. Men dessa vackra försäkringar, hvilken bekräftelse gifva de icke åt våra klagomäl öfver herrar Upsaliensares förra hushållning! — Om det nu befinnes vara en möjlighet och (såvida man får tro hr S.) en såker möjlighet att bygga ett kolossalt palats, för en kostnad, som icke obetydligt understiger det till 66,666 rdr upptagna förslaget, huru har man då betett sig, när man uppfört en vida mindre observatoriibyggnad för en nära tre gång större kostnad, än förslaget dertill? Om det nu låter sig göra att uppföra ett hus för fyra professorer, med alla deras familjer och biträden samt ett laboratorium, för 60,866 rdr samt till och med, genom entreprenad, för ännu mindre, huru har man då skickat sig för att få en byggnad (observatoriet), som af den förra blott utgör Å:del i storlek, till att uppsluka vid pass 63,500 rdr (då 11,000 beräknas för den ännu återstående inredningen)? Och om man nu kan bygga ett hus af 134 alnars längd för 60,000 rdr, är det då försvarligt att på ett annat af 128 aln. längd, i hvilket inredningen icke behöfde vara på långt när så dyr, hafva offrat 300,000 rdr! — Men det är dock endast afundsjukan, som kan klandra något sådant! 5) Icke illa! För att visa huru vi argumenterat, förbigår hr S. alla de argumenter vi anfört i hufvudsaken, och i stället för att visa, det vi haft orätt i våra anmärkningar emot Upsaliensarnes hushållning med allmänna medel eller i våra påståenden om nödvändigheten af akademiens flyttning m. m., m, m., orerar han på en hel spalt om professorslonerne och lårareantalet, — ämnen som vi blott i en not och i förbigående vidrört! Men detta system att söka neddraga diskussionen i obetydligheter genomgår hela hans framställning. 6) Så att hr S. erkänner det! Tänk, om vi skulle få honom ännu ett steg längre! Vi hafva först och främst icke, såsom hr S. påstår, sagt att högsta prosessorslonen är 5,200 rdr, utan att det bästa professoratet gifver denna summa (se VII art., noten), och detta har hr S. icke kunnat bestrida, huru mycket han än vrider sig. Förhållandet är nemligen att Domprosteriatet, efter regeln, alltid innehafves af Förste professorn i Theol. fakulteten (äfven K. M:ts tryckta stat för akademien upptager: Theologiska Fakulteten. 1. Theologie Professor Primarius och Domprost ...); och då vi, vid anförande af Danmarks exempel, framhållit den högsta inkomstsumma, som ett dervarande professorat (och dervid just den äldste professorns i theologien) medförer, utan att afse, huruvida alla de öfriga professorerne kunna dertill avancera, hade vi icke något skäl att förfara annorlunda i fråga om Upsala. En dylik invändning hade ju äfven kunnat göras c— —— or