— — — Men det bör ätminstone någon anmäla sig; och mig veterligen har ingen gjort det än. — Förstår du inte, sade komministerfrun knipslugt, att när jag talar på det viset, jag har någon i kikarn. Tänk bara hvad jag sade dig i afseende på Röding . . . att du bör visa dig serdeles förekommande mot honom. — Röding! men du måtte väl aldrig önska att han skall bli Claras man? — Hvarför icke? det är ju en hederlig karl, mot hvars vandel ingenting är att anmärka , . . kanske har han ett par hundra riksdalers skuld, det är allt ... du var inte alldeles skuldfri du, när du gifte dig.. — Och är det gunås inte ännu, suckade komministern. — Nå nå, bara det reder sig, så går det väl an. Och bedrar jag mig inte alltför mycket, så har Röding redan länge haft ett godt öga till flickan. — Det är möjligt, och jag vill inte disputera... men hon då! hvad tror du hon tycker om Röding? — Nå ja, om jag skall vara uppriktig, så tror jag väl inte att hon ens tänkt åt det hållet ännu . . . men så har det god tid... Röding blir hos oss i tre dagar . . det behöfs bara att han visar sig lite mera bestämd han är ju en hygglig karl . . .