Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1853, sida 2

det behösdes magister Rödings hela diplomatiska talang för att mäkla fred mellan de begge kontrahenterne. Han ansåg derföre icke rådligt att straxt befria Perlan från sin grimma, utan först låta Brunte orientera sig med hennes behag, och det dröjde en god qvart, innan Brunte hann att decidera sitt omdöme, hvilket likväl till slut utföll gillande. Komministern och hans gumma hade under tiden fattat posto på förstubron, för att från afstånd åskåda hur detta första möte aflopp. Ja, sade komministern, i det han tnggade på sitt pipmunstycke och vred om kalotten, hvilket, alltid var ett tecken att han ej var rätt nöjd, — det kan vara godt oeh väl att ha främmande, och Gud skall veta att jag är så gästfri som någon, men hela tre dagarne! hvad i Herrans namn skall jag göra med menniskan? — Hans hustru såg litet förvånad på honom, men sade efter en stund, med en hemlighetsfull min, hvaruti skulle ligga någonting tröstande; räds inte du, min gubbe, du lär inte komma att få mycket besvär af magistern. — Nå men hvem skulle sällskapa med honom då? inte lär det väl bli du kan jag tänka, för hur skulle då väfven komma ner till midsommar, som du föresatt dig ... (Forts.)