Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1853, sida 2

mm —— MM MM HV VV ———— ——— mot hvilken man hade att visa gästfrihet, och ehuru den var fyrbent, så visste äfven den att göra sina rättigheter gällande. Det var ett blackigt sto, med det eleganta namnet Perlan. Röding hade mot någon låg afgift fått låna den af en rusthållare i Kuddby, och med den gjorde han hela resan, hvilket naturligtvis lände till en god besparing, ty skulle han åkt efter skjuts, så hade kanske tredjedelen af hans adjunktslön strukit. Sjelf var magistern egare af schäskärran, efter hvilken han åkte — en klenod, på hvilken han hade så mycket mera skäl att sätta värde, som det var den förnämsta redbarhet han var herre öfver. Nils var för dagen i skogen, och Stina fick således uppdrag att leda Perlan vall. Vid denna expedition åtföljdes hon för säkerhets skull af magistern, som naturligtvis måste vara rädd om sitt anförtrodda gods, och var angelägen att se, att Perlan blef med nödig belefvenhet emottagen af Brunte, hvilken också blef icke litet storögd, då han såg en ledamot af sitt eget slägte släppas in på ängen, der han för öfrigt under de föregående somrarne ej haft annat sällskap än de begge korna med deras afkomma, kalfvarne. Men Brunte syntes i början mindre belåten vid ankomsten af denna nya tärande medlem; han nästan till och med tycktes rusta sig till ett fiendtligt anfall, och