Som magister Röding alldeles icke blef afbruten, så hade han godt tillfälle att låta sin lunga fritt löpa, och man kan inte veta hur länge han hållit i dermed, om ej komministern tillfälligtvis kommit och befriat flickorna från hans sällskap. När han aflägsnat sig ett godt stycke, såg först Clara på Linnea. Der låg så oändligt mycket i denna blick — förundran, fruktan, leda, medömkan jemte ett tvifvel angående anledningen till magisterns besök — Linn6a uppfattade det alltsammans. Sä olika menniskor det kan finnas! sade hon slutligen mildt, i hon återtog sin bortlagda söm. Hvilka denna jemförelse gällde, hade Clara naturligtvis ej svårt att uppfatta. Det var med blandade känslor? man såg magister Rödings återuppträdande på Björkudden. Han hade med flit icke förut annonserat sin ankomst, föreställande sig att han skulle bli så mycket välkomnare genom den dramatiska effekt som alltid ligger i en öfverraskning, men han bedrog sig till någon del. Andamålet med hans utflygt från Kuddby var tresaldigt. Först och främst låg han under ansökning till ett sacellani i Göstrings härad, och ansåg naturligtvis ändamålsenligt att höra sig för och låta de voterande få göra bekantskap med hans värda person, ännu innan profpre