Uti 3:dje punkten af Statsutskottets utlätande N:o 166 synes äfven, att utskottet instämt uti de af Kongl. Maj:t sramlagda grunderna samt funnit sig deruti så mycket mera böra instämma, som en ny prosession för sördelandet af kemiska professionens omfattande äldre åligganden och discipliner blifvit under tiden på sätt och vis derigenom inrättad, att anslag der. till blifvit beviljade. Statsutskottet och ständerna hade sig väl bekant den af Bengt Gudmundson väckta motion om de praktiska fakulteternas förflyttning till hufvudstaden, men de fästade derpå ej det afseende, motionären önskat (se lö:de punkten i Statsutskottets utlåtande N:o 89). De voro praktiska män och insågo lätt, huruvida flyttningen kunde bringas i verkställighet inom den tid de hade att verka, 6) föga bekymrande sig om de lustbilder en och annan projektmakare 7) antager för verkligheter. Ått byggnaden således skulle sättas i verket var icke allenast Upsala-professorernas samt andra vetenskapsmäns och auktoriteters önskan, utan beslutet derom var nästan en grundlag (!), hvilken vunnit konungs och ständers bifall. Ej underligt således om äfven de båda statsmakterna fått dels snubbor, dels blifvit förlöjligade af den anon., som, sedan han sluteligen i personen Svanberg erhållit en ringare person att utfara emot, icke heller skytt att tillvita honom en mängd dumheter, hvartill han skall vara saker. På det högsta tackar jag den anon. för det goda sällskap, hvaruti jag fått befinna mig, och min enda önskan för all framtid skall blifva att så skicka och ställa mig, att jag fortfarande kan befinnas detsamma värdig 8). Felet hos mig har dock i hufvudsak icke ; . 4 . I varit annat, än att jag, nitälskande af hela min själ för kemiska vetenskapens upphjelpande inom landet, trott, att utgångspunkten borde vara universitetet — en tanke, hvaruti jag till fullo instämmer med den store, nu hädangångne vetenskapsman, hvars lärjunge jag är, och hvars minne är mig samt hvarje svensk sär. deles dyrbart 9). Mitt fel har varit, att jag. sala, det kostar ju ingenting! Denna akademi har, genom sina oförnuftiga byggnadsföretag, på de sistförslutna 30 åren förslösat 300,00v rdr på ett bibliothek (det hade redan vid 1827 års slut kostat 221,201 rdr), 53,9700 rdr på ett observatorium, 16,000 rdr, allt bko, på en anatomiesal, och har nu börjat lägga grund till ett professionshus, som skall kosta 66,656: 32 bko, utom ungef. 11,400 s. m. till de för laboratoriet ersorderlige instrumenter m. m. Detta gör — förutsatt att de sistnämnda anslagen blifva tillräckliga — den lilla summan af 446,166: 32 bko, eller 669,250 rdr rgs. Huru mycket hade icke med en dylik summa kunnat åstadkommas för universitetets upprättande i hufvudstaden, der man alldeles icke behöfver nybygga alla erforderliga byggnader! 6) Forträfsligt! Ett förslag, som icke läter utföra sig inom den tid, ett utskott har att verka, förtjenar icke någon uppmärksamhet. — Man är förmodligen så praktisk att man icke ser annat än det man känner med sina händer! 7) Hr S. bör erinra sig, att man är projektmakare, N icke blott när man röstar för ett allmänt och stort mål, utan äfven när man voterar för andra och mindre! — Hvad lustbilderne beträffar, så bör hr S. icke göra sig alltför säker för dem. Det vill sig nemligen så illa, att sjelfva det praktiska statsutskottet icke alltid kunnat göra sig alldeles fritt ifrån dem. Vi minnas t. ex. att 2:ne ledamöter af Prestestådet, hrr T. och S., vid 184) års riksdag öppet yttrade, att nämnde utskott, då det afslagit propositionen om anslag till nytt observatorium i Upsala, röjde en hemlig afsigt att arbeta på universitetets flyttning till Stockholm. Detta påstående blef icke af utskottet emotsagdt i dess sednare utlåtande, fastän detsamma deruti resererades; och sjelfva det faktum att en sådan sörmodan kunnat öppet utsägas, visar att man icke saknade all grund dertill. — Hvad som äfven är betecknande, för bedömmande af frågan på hvilken sida det rätta och förnuftiga har sin plats, är det att statsutskottet ieke motiverat sitt afstyrkande å B. G:s motion, annorlunda än medelst hänvisande till sina redan gjorda hemställningar om nya anslag till Upsala. Man vågar neml. icke gifva sig in på något verkligt räsonnement i denna fråga, emedan alla förnuftsskäl genast göra front emot fördomen och slentrianen. 8) Vi ha yrkat att regering och ständer bordt se upp med de Ups. byggnadsföretagen, emedan vi icke veta någon annan, som varit dertill mera behörig; och vi ha klandrat den, för det att de underlåtit sådant. Var detta klander obefogadt, så mycket bättre! Men då hr S. icke förmått visa något sådant, vinner han troligen föga genom att hölja sig i samma rättfärdighets-mantel som den. För öfrigt kunna vi försäkra, att vi aldrig betviflat brr boställskandidaters önskan att gå hand i hand med vår nuvarande regering och representation. De kunna verkligen icke bättre önska; och denna bekännelse var derför mera naiv än behöflig! 9) Vi betvisla icke hr S:s pietet för den store mästare, hvars minne han uppkallat; men vi tro att han skulle bättre hafva ådagalagt densamma, genom en mindre tvetydig förklaring af Berzelii åsigter i detta ämne, Det är neml. väl bekant, att B. var en af de förste, som med allvar och värma påyrkat universitetets förflyttning till hufvudstaden; och om han yttrat, att utgångspunkten för den kemiska vetenskapens upphjelpande skulle vara universitetet; så har han Säkerligen icke dermed påstätt, att detta nödvändigt borde ske i Upsala. Sådant skulle strida icke blott e