TämA voro sammanhängande; och sedan äfven jag, då ännu fästad i Stockholm i egenskap al kongl. vetenskaps-akademiens kemist, blifvit af H. N. H. kantzlern uppmanad att ösver ärendet yttra mig, skedde en framställning af kantzlern till konungen om hela saken, hvarefter Kongl. Maj:t framlade, bland annat, behosvet om ett anslag af 66,666 rdr 32 sk. bko för en byggnads uppförande af tillräcklig storlek för att inrymma såväl veter nskapernas arbetsoch öfriga lokaler, som ock de prefekter, hvilka, för att rätt och till statens större nytta sprida ibland ungdomen vetenskapernas innehåll och vaka öfver dessa praktiska vetenskapers praktiska undervisning och bedrifvande, l ansågos böra erhålla boningsrum inom den blifvande byggnaden. Orden kunna läsas 2) uti det statsrådsprotokoll af den 13 Nov. 1850 sid. 4:de, som är undertecknadt af chefen för ecklesiastik. -departementet och finnes vidsogadt Kongl. Maj:ts berättelse vid sista riksdagens början om statsverkets tillstånd och behof. 1 detta protokoll omnämnes icke allenast en ny byggnad af 100 alnars längd och 20 alnars bredd för den kemiska institutionen jemte boställsrum för prefekterna, samt det dertill erforderliga anslagets belopp, utan äfven andra anslag sör dels materielns första uppsättning, dels för dess årliga förbrukande och undervisningens bedrifvande, ehuruväl Kongl. Maj:t ansåg (se sid. 11) endast byggnadsanslaget till en början böra af ständerna äskas. Af sid. 25 synes, att Kongl. Maj:t bifallit detta förslag, hvilket af chefen för ecklesiastik-departementet föredrogs, soch hvaruti de öfriga Statsrådsledamöterna instämt. Rätta tiden för den anon., likasom för hvarJe olika tänkande, hade varit att redan då rycka an med alla sina skäl emot ifrågavarande ordnande 3). Rätta tiden hade varit, att redan då andraga, att man intet borde göra vid det äldsta universitetet 4) i vårt land för en vetenskap, 2) Detta är iche fallet; och det förundrar oss att sinna en replikant, som uppträder i en så hög ton, taga sin tillflykt till oriktiga citationer. Hvarken har K. M:t bifallit (se sid. II 25 af det åberopade Statsr. protokollet), eller II. K. H. kanslern (se sid. 5) begårt att en byggnad skulle uppföras, tillräcklig att inrymma alla de S. k. prefekterne. Uti ecclesiastikministerns af K. M:t bisallna hemställan finnes icke ens ett ord om någon prefektbosättning i nämnde hus, och uti kanslerns förslag talas blott om en enda, chemixprofessor. Äfven de granna fraserna om nyttan af att gifva alla professorer boställen, är, för tillfället, nelt och hället extemporerad af hr S. 3) Läs: byggande. De svassande benämningarne må höra till riksdagstaktiken. För oss äro de bortspildt krut. ö Hvad beträffar hr S:s klagan öfver att man icke framlagt sina skäl emot denna byggnad redan vid riksdagen, så är denna helt och hållet ogrundad, fastän de : anmärkningar, som då framställdes, icke voro beledsagade af en sa faktisk belysning, som de, med hvilka vi fallit besvärlige. Vi hänvisa i detta afseende endast till orc, som uti flera numror under Mars och April månader förlidet år (N:ris 50, 16, 84 Å 87) ien artikel: Bör universitetet med ännu starkare band fästas vid Upsala? visade orimligheten och skadan af detta företag. Vi anföra exempelvis endast följande ord ur nyssnämnde artikel: Det är endast i det slutresultat, hyartill hr Svanberg (i den af honom utgifna skrift) leder sig, som vi icke kunna instämma: att det neml. fördenskull vore nödvändigt att i Upsala uppföra ännu en stor och dyr byggnad, till den stora mängd af lokaler, akademien redan eger att disponera, och hvilka till en del antingen alls icke begagnas eller ock användas på ett föga lämpligt sätt. R. St. böra, efter vår tanke, så mycket mindre bevilja anslag till en sädan byggnad, som det vid närmare granskning af förslaget dessutom visar sig att den skulle blifva betydligt större och kostsammare, än erforderligt vore för en särskild laboratoriibyggnad, i fall det oundgängliga och ögonblickliga behofvet deraf vore konstateradt. i 4) -ÅIdsta universitetet, första universitetet o. s. v. Med dessa banala fraser tror man sig kunna döfva sina h motståndares förnuft; och liksom man, vid 1823 ars riksdag, förledde ständerne att ingå på den olyckliga bibliotheksbyggnaden genom den sluga taktiken att rangera dem, som röstade deremot, i ett särskildt led, såsom fiender till upplysningen, så försöker man ännu i dag att benämna det ett misskännande af universitetets betydelse, då man icke vill att det må för evigt byggas fast på ett ställe, der det mer och mer nedsjunker —n ä — 20 ÅT—e—