Ett prestval i Gustaf III:s tid. Ännu lefver i friskt minne inom vårt samhälle den skamliga tilldragelsen af domprostvalet i Götheborg, år 1785, hvarigenom det lyckades dåvarande biskopen Wingård, att med sitt förra embete förena domprostbeställningen. De närmare detaljerna deraf torde dock ej vara allmänt bekanta och derför tro vi att det ej skall vara utan intresse att läsa den berättelse om händelsen, som finnes införd i det sist utkomna häftet af Biografiskt Lexikon, hvarefter Aftonbladet meddelat densamma. Berättelsen är följande: När domprostembetet uti Götheborg i ledigheten efter d:r Ekebom skulle 1785 tillsättas, anmälde sig eller anmäldes ett temligen stort antal sökande, bland dem en och annan utmärkt man. Biskop Wingård sällade sig till dem först sedan en kunglig skrifvelse hunnit införväntas, som försäkrade vederbörande om K. M:ts bifall eller rättare önskan till förslaget att biskopseller domprost-embetena denna gång förenades i en person. Denna skrifvelse, från E. Schröderheim, till kommersrådet och polisborgmästaren i Götheborg Petersson (justitieborgmästaren hette Brusewitz), är af så märkvärdig art, att derur ord för ord må följande anföras. Deri förmäler hr statssekreteraren, hurusom H. K. Maj:t blifvit underrättad, att vid nuvarande ledighet af domprosteriet i Götheborg en stor del afstadens invånare torde af kärlek och tillgifvenhet för stiftets biskop H. H. Wingård vilja kalla honom till domprost och jemte biskopsembetet såmedelst anförtro ho nom domprostbeställningen, men att någre deribland torde kysa den sarhågan att på detta sättet dessa begge embeten skulle för alltid bli förenade och stadens privilegier vid domprostembetet försvinna. Men som allt intrång i privilegier är vida skiljdt från H. Maj:ts nådiga afsigt och en sådan impression kunde betaga församlingen en fullkomlig frihet vid detta tillfälle att visa förtroende för en man, hvilken K. Maj:t med nåd och ynnest alltid omfattat och hvars förmån alltid är K. Maj:t behagelig, så har hr statssekreteraren undfått nådig befallning att om K. Maj:ts tänkesatt både underrätta hr borgmästaren och jemväl uppdraga hon.— att derom förständiga församlingens invånare, lärande K. Maj:t, om händelsen inträffar, sjelf gifva församlingen den försäkran, som för framtiden betager all fruktan och ovisshet i detta åume. I kraft af denna kostliga skrifvelse tog Wingård sitt hittills hindrade, men länge påtänkta steg, och, heter det, som hr biskopen tror genom de från höjden undfängna krafter sig äfven kunna detta embete föresta, han alltså såsom sökande sig anmäler; åstundande att få Längfredag till profdag, hvilket naturligtvis beviljades. Kom sa den märkvärdiga valdagen den 22 April. Visst ha vid prestval hånliga gyckelspel ofta förekommit, men sällan har väl ett sullständigare blifvit uppfördt. Ordföranden, merbemälte borgmästare, ansåg underdånigste pligtskyldighet sordra, att Schröderheims skrifvelse uppläsies före valet, ehuru den förut på allt möjligt sätt blifvit kungjord och känd. Derpå tager han munnen full af förmaningar till den församlade menigheten, att låta valet försiggå med inbördes vänlig, stilla och broderlig förening. Sedan han pathetiskt till och med yttrat: Herren förtrampe satan under våra fötter, afstyrker han på det högsta val genom omröstning, hvilket skulle medföra den söndring, som skulle förtörna Gud, misshaga vår nådige Konung och sätta en fläck på denna församling, som alltid tillförene så ställt sina val, att de vunnit en nådig öfverhets höga behag och stadfästelse. Ändtligen efter så mycken födslovånda skall fostret fram. Som jag är öfvertygad, att flere med mig hysa samma tänkesätt o. s. V., Så vill jag på magistratens vägnar föreslå någon person, hvilkens enhälliga utnämnande kunde komma under öfverläggning och vid hvilken öfverläggning jag hoppas att den ensaldigare låter sig af dem, som mera ins