Om mensklighetens framtid.) Likasom den enskilta menniskans drifves oaslåtligt utaf en aning om och en längtan efter ett bättre, ett lyckligare tillstånd än det närvarande, och sedan hoppet att på denna jord uppnå detta tillstånd förbleknat, rigtar sina blickar utom det närvarande till ett kommande, högre lif af sällhet och andlig fukomlighet, så har äfven menniskoslägtet gjort och gör det ännu i dag. I slägtets ungdom förlade man detta hopp till jorden. Det utlofvade landet, der Guds eget folk skulle bo i allt timligt öfverslöd, under ostörd dyrkan af den ende, evige Guden, uti sällhet och frid, var den förhoppning, som troget gömdes hos de fromme af Israels barn. I den Indiska gudaläran ) Föredrag hållet vid Bildningscirkelns sammankomst den 16 dennes, af hr S. 4. Hedlund. a ESS