— — — — — och förnäm herre skall ha en rik och förnäm dame, och det är inte värdt för någon knaparadel att komma och sticka sta der på lag. Se så, mitt barn! medan kannan är i din hand, så drick en tår för den blifvande unga grefvinnan! Och medan gumman var i farten att tala om giftermåls-projekter, gjorde hon anspelning på Claras förhållande till magister Röding, den hon vid alla tillfällen sökte att upphöja till skyarne. Det var med en viss skalkaktighet, som hon erinrade Clara hur förälskad han varit i henne, men då Clara allt för litet syntes ha sinne för detta skämt, och modren tog det så, att Clara menade att man ej borde raljera öfver sådane saker, korrigerade hon sig hastigt sjelf, och sökte liksom vilja trösta Clara med, att magistern verkligen hade allvarsamma afsigter. Det var således icke nog att Clara på denna olycksdag skulle höra sin lycka prisas, att hon förmåddes att dricka en skål för Kunos blifvande maka, under förutsättning att det icke vore hon sjelf, utan äfven att hon påmintes om en person, hvilken, om hon också icke hatade honom, ty dertill kunde hon ej ha skäl, dock i hennes ögon måste förefalla som den mest olidliga af alla. Och allt detta skedde i största välmening. Clara begagnade den stund på estermidda