pet, förkastadt med 14 röster emot 54. I dag sortsattes debatten på förmiddagen, då det icke kom till någon omröstning, hvadan den åter måste fortsättas i afton kl. 8. Höga vederbörande hade i går vidtagit militära försigtighetsmått, som antyda farhågor för oroligheter till följe af de pågående riksdagsförhandlingarne. ( arnisonen fick icke lemna kasernerna och hussarernes hästar stodo sadlade. För i dag gälla förmodligen samma order. Då, så vidt man kan finna, ingen anledning förefunnits till dessa åtgärder, så hafva de väckt mycken förvåning och anses vittna om en hög grad af skuggrädsla hos deras upphofsmän. F. d. sjöministern, viceamiral Zahrtmann har i går helt plötsligt aflidit. FRANKRIKE. Det anses nu för fullt säkert, att påfven icke kommer till Frankrike. Arresteringarne i Paris fortfara, men, då tidningarne hafva munnlås, får man ingen reda på anledningen till desamma. SPANIEN. Underrättelserna från detta land erbjuda för ögonblicket mesta intresset. Ett nytt attentat emot författningen har varit å bane, men synes, liksom förra gången, hafva strandat. Ministrarne af den senaste uppsätt ningen, lika tjenstvillige redskap åt den ränkfulla enkedrottningen, som sina företrädare, hafva konspirerat emot författningen, men i det afgörande ögonblicket synes modet hafva svikit dem. De hade af en mycket stormig kortessession, i hvilken hertigen af Rianzares (den beryktade ex-sergeanten Munoz, enkedrottningens man), blifvit illa tilltygad för sin obehöriga inblandning i det allmännas angelägenheter, tagit sig förevanning att suspendera ständernas möten, hvilket i sjelfva verket var detsamma som en upplösning af riksdagen. Hade denna upplösning kunnat försiggå, så hade man sedan genom kongliga ukaser dekreterat de af hospartiet önskade, frihetsmördande förändringarne i författningen och statskuppen hade varit fullbordad. Men ministrarne, troligen förskräckte öfver den ansvarighet de ådrogo sig, om de, genom sitt handlingssätt, frammanade ett motstånd, som lätteligen kunde urarta i en revolution, hade icke kurage att fullfölja sina planer, utan inlemnade alla samtligen sina afskedsansökningar. Detta skedde den 9. Drottningen, eller fastmera hennes mor, synes dock, så vidt man får sluta af de helt korta och ofullständiga telegrafdepeschernas innehåll, hafva lyckats upprätthålla det sjunkande modet hos sina kreatur. Ty, med undantag af justitsministern, som utan tvifvel frånsagt sig all vidare delaktighet i det tillämnade dådet och derför erhållit sitt afsked, återtogo ministrarne sina afskedsansökningar och den 10 företogo de en kraftyttring, förmodligen för att pröfva hvad nationen kunde tåla. Det utkom nemligen denna dag ett kungligt dekret, som från deras embeten afsatte alla de senatorer, som voro i statens tjeust och i saken rörande Narvaez röstat emot ministeren. Detta steg framkallade en sådan jäsning ibland folket, att man till och med befarade en uppresning. Ministrarne vägade nu icke längre, hof-ligan till behag, trotsa den allmänna oviljan, utan drogo sig definitift tillbaka från sin vådliga ställning. Redan kl. 10 om aftonen hade de alltså ånyo ingifvit sina afskedsansökningar. Krisen fortfor till den 12, då drottningen antog deras ansökningar och uppdrog åt general Lersundi, generalkapten i Nya Kastilien, att bilda en ny minister. Kortes hade tillika åter hållit sina möten. (ieneral Lersundi säges tillhöra det moderat-konstitutionella partiet. Få nu se om han visar mera sjelfständighet än sin företrädare Roncali och icke liksom denne blir ett fogsamt redskap i hofpartiets händer. Orsaken till ministerens fall måste sökas deri, att den, oaktadt majoriteten så väl i senaten som dep. kammaren var på dess sida, bade emot sig de mest ansedda af båda för1 Jå