Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1853, sida 1

tillade han, liksom erinrande sig att här ej vore någon tid att sörsumma med onödigt tal, vi få väl vänta herr grefven snart der nere ? Inom några ögonblick skall jag vara der, sade Kuno, med en viss oro blickande ut genom fönstret, åt Björkudden till, för att se efter om den lilla ekstocken ej rustades till den vanliga öfverfarten, och i detsamma vinkade han åt Floren att han kunde gå. Ögonblicket derpå kastade han ögonen på vägguret; det visade ej ännu half sex . . . det var således bra tidigt . . . likväl hade det flere gånger redan händt, att Clara ännu tidigare varit öfver. Han kunde numera ej lemna fönstret. Glömmande att alla voro der nere, väntande på hans ankomst för att gripa an arbetet, stirrade han blott åt Björkuddestranden, då och då beväpnande sitt öga med kikarn. Väl såg han åtskilliga personer röra sig i trädgården och omkring byggningen, han såg komministern, som med en trädgårdssax gick och klippte syrenhäckarne, han såg komministerfrun ur en trä?bulle? strö ut korn åt hönsen, han såg Nils med en grimma i handen gå åt ängen, förmodligen för att ta upp Brunte, efterföljd af Stina med sin mjölkstäfva, men Clara såg han ej.