Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1853, sida 2

— — nn nn lan af någon annan än Kuno — Clara hade ej svårt att göra sina slutsatser. Dessa bekräftades ytterligare, då Kuno med flit syntes dölja att han bemärkt den upptäckt Clara gjort. Det var naturligt, att äfven Clara låtsade som hon ingenting sett, och då rundt omkring erbjödo sig föremål, som äfven togo uppmärksamheten i anspråk, så var det så mycket lattare att utan all förklaring ge blicken en annan rigtning. Molnväggarne hade under tiden höjt sig, lemnande likväl ännu ett öppet fält inom sig, liksom en ofantlig krater, och solen, som redan tågat ett godt stycke in på vestra hemisferen, kastade ännu sina strålar i sned rigtning öfver de svarta molnens silfverdiademer, med en koncentrerad hetta, liksom i förtviflan öfver att snart nödgas vika fältet. Det gaf en egen anblick att långt i djupet se ljungeldarne, hvilka liksom blixtrande svärd korsade hvarandra, med sin bländande hvithet hånande sjelfva solens strålar. Men denna strid var ännu stum; man kunde blott ana de förfärande verkningarne af dem, der de härjade. Ännu några minuter, och det svarta molnet skymde solen för Kunos och Claras blickar. Åt öster beglänste den väl dalarne och bergen, men alltmer inkräktade mörkret på ljusets område, skuggorna tågade fram med o