Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 86.) Det torde icke behöfva sägas, att döden likvål skulle varit bitter, om den ej kommit för dem begge på en gång — det var blott under denna förutsättning som den ej för dem hade någonting förfärande. Med den sjuka derinne i kojan var det helt annat; den brudgum hon längtade efter fanns ej på jorden, henne väntade icke mera några jordiska fröjder, knappast lidanden — hon längtade att skiljas hädan, icke emedan jorden för henne var en ÅJemmerdal, ty det var den egentligen icke, utan emedan hennes hjerta slog högt och ungdomligt, kringflägtadt af den himmelska kärJeken, som vinkade henne i sitt sköte. För att icke lemna den gamla alldeles utan hjelp och skötsel i sina sista stunder, hade Clara beslutat att ta en omväg, för att komma till en backstuga, hvarest bodde nn gammal beskedlig gumma, som hon tänkte anmoda om att inställa sig hos den sjuka, eller rättare döende. Denna backstuga låg ungefärligen en