SARDINIEN. Från Turin skrifves under d. 1 dennes: Det ligger mycken betydelse i att den såsom regeringens organ bekanta Parlamento reproducerar de häftigaste artiklar i franska och engelska tidningar emot Österrike uti sequestreringsfrågan och att de öfriga tidningarna, i trots af de i presslagen i fjol tillsogade stränga bestämningarne till utländska regeringars skydd, opåtalt få skrifva så skarpt de behaga emot den stora grannstaten. I alla stånd och alla kretsar råder imellertid en sådan förbittring, att turinerbladens passionerade språk blott är att betrakta som ett troget genljud af allmänna sinnesstamningen. Tillochmed prestpartiets organer, som dock för icke så länge sedan mången gång öppet bekände, att presterskapet i Piemont blott förmedelst Österrikes inflytande kunde åter komma i besittning af sin förra makt, fördöma nu Österrikarnes förfarande i Lombardiet. Alla partier glömma sina egna tvister för hatet emot Österrike. I denna omständighet ligger regeringens styrka. Sedan våren 1848 hafva meningarne aldrig varit enigare, nationalkänslan aldrig starkare och ej eller häftigare retad. Ått döma af det språk, som föres af Parlamento, har ock sardinska regeringen beslutat, att till det yttersta försvara sin rättvisa sak emot den öfvermodige grannen Under den 2 skrifves vidare från Turin: Emellan de halsofsiciella bladen i Milano och Turin har uppstått en liflig polemik, och det torde vara af allmänt intresse att närmare antyda dess innehåll. I de under österrikiskt inflytande skrifna bladen försöker man icke att genom rättsgrunder rättfärdiga militärmyndigheternas åtgärder, utan man framställer dem såsom politiskt nödvändiga. Emot sardinska oeh den med henne förbundna engelska regeringen fö res ett mycket bittert språk. Krigsministerns befallning om den vigtiga fästningen Casales ofördröjliga bestyckning står otvifvelaktigt i sammanhang med dessa stridigheter. De vigtigaste besåstningsarbetena i Casale äro redan fulländade, enär derstädes under sistförslutna månad arbetskrasterna tredubblats. I gränsstaderna och gränsorterna organiseras nationalgardet med all ifver och på så sätt tillvägabringas en nästan allmän solkbeväpning. Vapnen anskaffas dels på kommunernas egen, dels på statens bekostnad. Dessutom koncentreras den disponibla militärstyrkan allt starkare längs milanesiska gränsen — allt åtgärder, som antyda derpå, att Sardinien är på sin vakt. Slutligen skrifves från Turin under d. 3 dennes: Medan vi här dagligen vänta på verkningarne af den engelska och franska bemedlingen i sequestreringsfrågan, rusar kejserliga regeringen i Lombardiet framåt på den beträdda banan, som om Sardiniens protest och föreställningarne från de vestra stormakterna alls icke funnos till. Allaredan kunna de personer, som drabbas af sequestreringen, eller, rättare och egentligast, konfiskeringen, räknas i tusental. Det gör ett särdeles gripande intryck, att vi i våra blad dagligen se långa spalter fyllda med nya namnlister öfver lombardiska emigranter, hvilkas arf, privata pensioner o. 8. v. tillfalla österrikiska statskassan. Det finnes icke mindre än 45,000 lombardiska emigranter i sardinska staterna, hvilka derför lida i flerfaldiga riktningar genom emigranternes förluster. Många Lombarder, som hittills lefde af sina rentor men nu se nöden stå för dörren, inträda i sardinska armen, och högtstående officerare, som efter kriget dragit sig tillbaka till privatlifvet, måste nu åtnöja sig med en löjtnantspost, ja äfven med en simpel soldats ställning. Enskilta bref från Milano af d. 2 dennes förmäla, att de militära säkerhetsåtgärderna verkställas med all möjlig stränghet, med undantag af klockringningsförbjudet och den tvungna illuminationen. På de senaste dagarne ha flera ansedda personer blifvit arresterade. Från Milano och hela Lombardiet äro tillochmed de konservativa utländska tidningarne banlyste, för så vidt de halva bevarat en någorlunda sjelfständig hållning, emedan dessa äfven med mer och mindre lislighet tadla Osterrikes förfarande i detta land. Dep. kammaren har nu i sin helhet antagit lagen om slashandelns undertryckande. En af artiklarne bestämmer, att hvarje sardinsk undersåte, som eger slafvar, skall frigifva dessa inom loppet af 1 år. RYSSLAND. En hr Jakowlew har fått det infallet att skänka czaren 1 mill. silfverrubel ätt användas efter dennes godtsinnande. Uti skrifvelsen härom till czaren säger den gode åt 0 — —— —