användas. Betrakte vi nu andan i alla dessa anmärkningar, så finna vi icke blott en öfverdrifven misstänksamhet och inbillade farhågor, utan ett det mest småaktiga försök, att hindra den enskilta bankassociationen från hvad hvarje enskild man har laglig rätt att företaga. Hvilken lag hindrar väl en enskild bankir, att hålla uppoch afskrifningsräkning med andra och låta dem draga vexlar på sig, för 10 rdr? Hvilken lag Inndrar någon, att för deponerade penningar, lemna i stentryck eller kopparmaschin afdragna bevis, då han derå tecknar summa, datum och namn — och är väl då graveringen så vådlig, att den ej kan lika väl tillåtas? Icke gör tryckning eler gravering någon ändring i det lagstadgade förhållandet, att blott riksbankens sedlar må såsom mynt i riket erkännas; och om än vexlar, assignationer, depositbevis, m. fl., tryckas och graveras aldrig så prydligt och gifvas t. o. m. en riksbankens sedlar liknande form, så beror det ju af enhvar, om han vill i betalning emottaga dem eller icke? Tvungen betalning, såsom riksbankens sedel, kan en sådan förbindelse aldrig blifva. Och hvad är väl detta ensaldsinkast, att allmänheten icke skulle förstå eller kunna undvika, att såsom penningar emottaga enskilde bankers kreditpapper? UHvilket förmynderskap, och hvilket erkannande af den okunnighet och råhet hvari man qvarhåäller folket, innebäres icke uti denna förmyndareanmärkning! Om ock exempel, och många exempel funnits, att enfalden och oförmågan att läsa och förstå en sedeltext, förut vållat enskilte personer obehag eller förluster, hvem —————— AL v uieevstvm— AAA