itgången af diverse befordringsmål, som, serskilt för ekl. tjenstemän, äro af vigt. Inom Götheborgs stift är ett stort pastorat, nemlien Foss, ledigt och ryktet sörmäler, att mycken beställsamhet eger rum i anledning af dess väntade tillsättning. Man vill veta, att värt stift likalitet nu, som ofta förr, skall ihågkommas, med en inföding till denna godbit. Derom är visserligen intet att säga, om mannens öfriga meriter, eller trägna tjenstgöring öfverträffar deras af stiftets barn, hvilka hafva sökt platsen. Men eger ett motsatt förhållande rum, så frågar man sig, hvarföre den rättvist tadlade Skepplanda-affären skall i afseende på Foss förnyas? Hr L. fick Skepplanda för sina -skogshästar?, sina riksdagsmeriter och sin protektion af numera all. biskopen Nibelius; och vi tro, att detta var de verksammaste medlen. Nehas må dock icke, att hr L. äfven hade lärdomsmeriter, hvilka, om de än öfverträffades af nagon bland hans medsökande, likväl berättigade honom till första klassens pastorat. Men huru förhåller det sig med Foss? Der äro tre föreslagna, som visserligen borde kunna, hvar i sin mohn, hafva rättvisa anspråk, att ihågkommas med befordran. Så har docenten Skarstedt betyg och lärdom framför de andra och rektor Kullberg en längvarig, hedrande läroverksamhet, jemte approbatur cum laude i past.-examen. Den förre har ock en ganska stor pluralitet vid omröstningen. Icke dess mindre medför po sten ofta underrättelse, att legationspredikanten Gustaf Carlsson, från Skara stift, är predestinerad. Vi hafva ej kunnat öfvertygas, att denne, i öfrigt på negativa meriter icke fattige man, har positiva nog, för att komma i fråga. Jemföres han med hr Skarstedt, så är han väl 4 (säger 4) år äldre till lefnadsåren — men har i pastoralexamen ej ens enhälligt cum laude appr., då Skarstedt har laudatur och andra meriter i egenskap af akademicus, som onekligen gifva företräde till första klassens pastorater. Jemfores hr Carlsson åter med hr Kullberg, så är den sednare fem år äldre till lefnadsären, har många flera tjensteär och en högst besvärlig och ansvarsfull tjenstebefattning vid stiftets skolverk, ett enhälligare cum laude uti pastoralexamen 0. S. v. Låtom oss nu skärskåda hr Carlssons meriter: Efter några vikariater vid Stockholms skolverk, blef han ordin. kollega 1837. Erhöll, genom en miss-skrisning af vederbörande, den lagstridiga rättigheten till dubbel tjenstärsberäkning, innan han syllt 25 år. Presiderade i Upsala 1839 för en ashandlins: ade prophetismo Hebreorum, som illa tilltygades i en Upsalisk litteratur-tidning. Blef 1840 den 21 Augusti legationspredikant i London, sedan han rest utrikes och roat sig i egenskap af informator at en diplomats barn. Har sedermera tjenstgjort i London mot ett arfvode af omkring 4,000 rdr årligen, hvilket dryga salarium han begagnat till mycken förströelse, då han, mer än en gång, haft års-lang tjenstledighet och varit här i Sverige, under det hans vikarie skött tjensten i London. Af trycket har han visserligen utgifvit några obetydliga skrifter, såsom: Tyska paradigmer, Sedebok för små parn och dylikt pjoller, men intet arbete af vetenskapligt värde. Nu frågas hvarföre denne man skall truga sig fram till 1. klassens pastorat. Han äflades att undanstöta en sin fordne lärare af obestridligt företräde framför C. vid tillsättningen af Larf (1. kl.) i Skara stift. Men då höll herr Genberg rättvisligen emot. Nu vänder han sig till vårt stift, ligger åt af alla krafter och gnider hoftrapporna. Får nu se huru herr Reuterdahl häfdar lagens både anda och bokstaf. Man kan sluteligen ej annat än undra, hvarföre herr Carlsson ej är nöjd med ett pastorat uti 2. klassen. Flere sådana äro lediga i det stift han tillhör, t.ex. Råda och Husaby m. fl. Men intet af dessa har han sökt, utan envisas att få ett, till hvilket han ej har förtjenster. Att han länge ansett sig oemotståndlig, I tycker man sig finna af den skänk han fick i London och emottog såsom en afskedsgåfva, när han, redan för flere är sedan, hemreste för att vigilera för Larf. Han hade det obehaget, att ickedestomindre nödgas återvända till sin post. Skulle detta nu åter ske, så är det kanske ej omöjligt, att han får ett nytt käril till tröst och kanske får berättelsen derom äfven då införd i Aftonbladet, till stor gamman, åtminstone för honom sjelf. X. V. Z. Red. har ej velat vägra en plats för ofvanstående uppsats, oaktadt den hvarken till skris