Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1853, sida 1

ren, med en serviette på armen, och utsade sitt: det är serveradt. Kuno bjöd armen åt fru Bäck, komministern åt fru Florån, tvekande hvem som skulle vara förnämst, antingen denna eller fru Åkerfält, magister Reinius engagerade denna sistnämnda, ehuru han var mycket rädd för henne — de öfriga arrangerade sig som det föll sig, och det föll sig så, att Clara bjöd sin arm åt Linna, och att herr Linjal, för blyg att göra något val, kom att gå ensam. . Vid ett öfverslag, som frålsekamrerarn äkerfält gjort, innan man gick till bordet, borde han med förskräckelse funnit, att sällskapet bestod af tretton personer. Han, liksom mången annan, hade en bestämd fördom emot att sjelf sitta trettonde vid ett bord en fördom, som ej velat lemna honom, ehuru magister Reinius sökt öfvertyga honom om, att den endast hade sin grund i en munkdikt, uppfunnen med afseende på den sista aftonen, då fralsarn satt till bords med sina tolf apostlar. Kuno hade sett kamrerarns inquietude, men icke brytt sig derom, då han visste att saken skulle Bli hjelpt. Kamrerarn blef således betydligt lättare om hjertat, då han nu, utkommen i matsalen, räknade fjorton kuverter, och som bekräftelse på att derför äfven funnos ett motsvarande antal personer, såg man mamsell