— —— — —— —— Landsorten. ÅMÅå d. 5 April. En ryslig händelse berättas nyligen ha tilldragit sigi Holmedal, så mycket mera sorglig och beklagansvärd, som den röjer på hvilken låg: sedlig ständpunkt stundom cådana personer kunna befinna sig, hvilka dock räknas bland den samhällsklass, man företrädesvis benämner bättre folk. En mamsell Hervegr, hushållerska hos brukspatron Lagrelius på Töksfors bruk, har sistlidne Måndag den 21 Mars blifvit af kronolänsman Ljunggren häktad och förd till Carlstad, anklagad att hafva mördat sitt barn. Omständigheterna härvid äro af särdeles uppskakande art. Den olyckliga qvinnan har nemligen en längre tid klagat öfver illamående, och derföre af sitt välvilliga, ömmande husbondesok, med all uppmärksamhet och godhet blifvit vårdad, såväl genom tillkallad läkare från Norge, som ock genom öfrige vid ett sjukdomsfall vanliga åtgöranden. Lakaren, hvilken flera gångor besökt henne, misstänkte lika litet, säges det, som hennes närmaste omgifning, den sjukas verkliga tillstånd, utan ordinerade åtskilligt i öfverensstämmelse med den sjukas uppgifter om sitt lidande. Kort derpå sedan någon förbättring inträdt, förmärkte den piga, som besörjde den sjukas uppassning, en stinkande och qväfvande lukt sprida sig från en i rummet befintlig dragkista, hvarföre hon, vid ett tillfälle, då mamsell Hervegr hade utgått ur rummet, försökte öppna lådan. Detta lyckades äfven och till sin häpnad fann hon, bland åtskilligt linne, liket af ett spädt barn, som redan börjat öfverga till förruttnelse. Hon meddelade genast sitt herrskap denna upptäckt, då patron Lagrelius sjelf afhämtade prosten Albrecktsson och länsman Ljunggren, hvilka genast åtföljde honom hem till Töksfors. Vid deras ankomst syntes mamsell H. lugn och glad, men då prosten och länsmannen åtföljde af den anklagade, undersökte ofvannämnde byräläda och der funno qvarlefvorna af barnet, samt härföre begärde redo, sjönk hennes mod, och hon bekände under tårar sitt brott, förklarande att barnet, som en månads tid legat i lådan, aldrig haft lif. Denna sednare omständighet kommer naturligtvis provincialläkaren, genom vederbörlig, obduktion, att undersöka. (P.) JÖNKÖPING. Roberga pastorats samtliga innevånare hafva, den 30 sistl. Mars genom dertill utsedde Ombud, hr fanjunkaren Beckman på Ljungarp och orgelnisten P. Pettersson i Bogla, till hr kaptenon och riddaren J. Backlund, som med så utmärkt nit och verksamhet ledt arbetsgöromålen vid de nya väganläggningar och vägförbättringar inom pastoratet, hvilka under loppet af sistlidet år blifvit fullbordade, -låtit öfverlemna såsom ett dyrbart minne af sin stora tacksamhet för den benägna välvilja och oegennytta, hvarmed hr kaptenen tillhandagått vid arbetets utförande, 2:ne större, serdeles väl arbetade, silfverljusstakar med inskrift: ,Tacksamt minne af Rogherga pastorats samtelige innevånare till hr kaptenen och riddaren J. Backlund. Är 1852. CIIRISTIANSSTAD. I Churistianstad har ett sällskap etablerat sig för att lura bönder, ehuru man dock lyckats att hålla efter de der herrar lurifaxar. Det är icke heller så länge sedan ett dylikt bedrägerikontor förefanns i Wallkärra och hvilket som man påstod hade sina filialkontor både i Lund och i några hus bortåt Lackalänge till som kellas Homannahusen, hvilka från långliga tider tillbaka varit beryktade för tjufvars och skälmers tillhåll. Wallkärrakontoret dref sin rörelse på alla möjliga sätt, mestadels likväl genom spel. Så hände t. ex. att en bonde satt på Wallkärrakrogen och spelte bort en betydlig summa. Vid hemkomsten blef hustrun alldeles besatt öfver mannens dumhet och missöde, emedan hon påstod att han spelat nötaktigt, hvarföre hon befallte honom att göra åkdonet i ordning, emedan hon ville medfölja dit för att reparera affärerna, Hon hade väl egentligen blott för afsigt att söka bevisa dem att de spelt falskt, men snart blef det der församlade sällskapet animeradt och spelklubben kom i ordning. Gumman tyckte att detta spel såg mycket enfaldigt och simpelt ut, hvarföre hon äfven beslöt att försöka sin lycka. Man och hustru fortsatte sålunda sitt kortspel i tvenne dagar och lyckades icke bättre, än de bortspelte både hästar och vagn och åtskilligt af deras klädedrägt, hvadan äfven mutter fick erfara, att man förstod sig på att lura bönder i Wallkärra.