Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1853, sida 1

sig, och omslagne med segelgarn, blifvit lemnade åt betjenten Lind, för att emot redovisning bestrida resekostnads-liqviderna. Sjelf hade grefven i sitt schatull en summa, tillracklig för de hufvudsakligare utgifterna. Täckvagnen var så inredd, att den utgjorde ett mellanting mellan ett sjukrum och en vagn. Ett slags bädd i högra hörnet, grefvinnans plats, hyllor med medikamentsflaskor, de till förekommande af drag med tjocka, öfverskjutande stoppningar försedda vagnsdörrarne, de mjuka dunkuddarne på golfvet — allt antydde att den skulle intaga en sjukling. Och när omsider patienten skulle bäras dit ned, så skedde detta med många omständigheter. Det var någonting komiskt uti att se detta högtidliga tåg, med grefvinnan, buren på armarne af fyra med eau de cologne väl öfverstankta pigor och doktor Holm sjelf hållande under hufvudet, grefven skridande efter gravitetisk, magister Reinius, som mekaniskt åtföljde tåget, hvartill större delen af husets folk slöt sig, och Kuno, som kände en lust så der midt emellan att skratta och gråta. Dessa ceremonier fördröjde affärden väl en och en half timma, och när slutligen vagnarne långsamt sattes i rörelse, och Kuno sagt sitt sista: lycklig resa! åt föräldrar och syster, dervid naturligtvis iakttagande en viss sorgbundenhet — kände han sig likväl lätt om