Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1853, sida 2

hättegangsoch Polissaker. Såsom ett bidrag till en af Torgelsens mördare, Nils Anderssons meritlista, inkom till poliskammaren från kronolänsmannen A. F. Hammarstrand, ett utdrag af saköreslängden för Inlands södre härads sommarting 1851, utvisande att Nils Andersson då blifvit dömd att för tre blodviten, lytesbot och dertill hörande såramål, för 5 andra sår, för oträngdt bruk af knif, eller annat lifsfarligt vapen, i vredes mod och för fylleri inför rätta, tillsammans böta 77 rdr banko. Kronolänsmannen Hammarstrand ansåg sig opåkallad böra meddela denna upplysning, enär han funnit af referatet öfver undersökningen angående mordet, att Nils Andersson sagt sig ej tillförne hafva för brott varit tilltalad, eller dömd. Den 23 sistlidne Mars på morgonen befanns ogifta qvinspersonen Johanna Lundbergs i Majorna tre veckor gamla flickebarn, Josefina Maria, liggande död i sängen emellan modren och mormodren. Undersökning blef, med anledning häraf, hällen hos poliskammaren, några dagar efter tilldragelsen, och beslöts då, efter inhemtade upplysningar af Johanna Lundbergs grannar, att hon ifrån barnets födelse skänkt det all den omvårdnad, hvaraf det varit i behof, och som ålegat en ömsint moder, mediko-legal besigtning å barnets döda kropp, hvilken besigtning nu blifvit verkställd. Hos poliskammaren ingass i går protokollet deröfver jemte ett så lydande Utlatande. Den starka blodceongestion till hufvudet, som i obduktionsprotokollet beskrifves, har genom sin tryckning på hjernan vållat barnets död, och orsaken till denna ansamling och utgjutning hindrat för blodets återströmning ifrån hufvudet till hjertat, har i detta tillfälle med största sannolikhet varit qväfning, uppkommen genom något tillfälligt yttre hinder för andedrägten, hvilket torde kunna förklaras derigenom, att barnet legat emellan tvenne fullvuxne personer uti en säng, som jag vid anställd mätning funnit vara 28 tum bred, hvarigenom en af dessas arm eller annan kroppsdel lätteligen under sömnen kunnat komma att för några minuter tilltäppa barnets mun och näsa, samt dymedelst hindra all respiration. IIvilket härmed intygas på aflagd embetsed och med denna min edliga förpligtelse: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ; bekräftas. Götheborg den 7 April 1853. A. Monten. Åklagaren hemställde om icke skäl vore förhanden att öfversända undersökningshandlingarne till Carl Johans församlings sockennämnd, med anmodan att gifva Johanna Lundberg en lämplig föreställning och varning. poliskammaren skulle häröfver å annan dag meddela mlåtande. — En af dessa ösfverdadiga sällar, som man träffar slockvis i förstäderne, synnerligast i Majorna, drisvande ett sysslolöst kroglif, arbetskarlen Carl Thorsson, boende i huset N:o 34 af Masthuggsbergen, stod i gär inför poliskammarens dombord, tilltalad för det grofva brottet, att den 2 dennes, under inflytande af ett finkelrus, med hugg och slag hafva öfverfallit sin fader, arbetskarlen Sven Thorsson, å allmänna vägen i Masthuggsbergen. Sven Thorsson, äfven närvarande, bestred uppgifna förhållandet, med förklaring, att såväl han som sonen varit ofverlastade vid ifrågavarande tillfälle, och då han velat föra sonen in i deras gemensamma bostad, hade sonen gjort något motstand, hvaraf följden blef, att båda två, förut temmeligen vacklande, förlorade balancen och ramlade öfverända i rännstenen. Sonen skulle dervid icke det ringaste hafva förgripit sig mot Sven Thorsson. Naturligtvis instämde Carl Thorsson i denna förklaring af saken, och då aklagaren frånträdde allt ansvarspåstående i målet, lät poliskammaren detsamma dervid bero; likväl med varning till Carl Thorsson att taga sig väl tillvara att låta en dylik anklagelse ännu en gång komma sig till last, då han helt säkert icke skulle så helskinnad slippa ifran saken. Carl Thorsson lärer, enligt hvad som särskildt meddelades, gjort sig känd för ett brutalt och vanvördigt uppförande emot sina föräldrar. SES AAASERARTA