Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 79.) Åter fylldes luften af lärkor, vattnet sorlade i bäckar och diken, på gärdena såg man rågbrodden skjuta upp öfver den sjunkande snön, vid stranden höll fiskarn på att tjära sin kullstjelpta ekstock, och vid qvarndammen stod mjölnarn med sin långa båtshake, för att mota af de stora isstycken, som tilltäppte rännan eller hotade att bryta sönder den. Gick man ut i skogen, så doftade der från granar och tallar så friskt och godt, blåsipperna, vid kanten af snödrifvan, narrade en att säga: ack du lilla kräk! hvad skall du ute så tidigt och förkyla dig? men sipporna förkylde sig icke, utan kommo till trots allt fler och fler, ekorrarne jagade hvarandra i träden och marskråkan sträckte med höga rop öfver trädens toppar, från bergen forssade den smälta snön under glittrande bryggor af is och dalens barm svällde af must tills den göt sig i åar och sjöar. Likasom de hushållsbestyr, hvilka äro förberedelser till julen, i sig sjelfva endast äro