va fått — en åkomma af betänklig beskassenhet, och öfver hvilken hon ville rådfråga Köpenhamns berömda läkare. Hon förmenade nämligen att hennes hjerta var för stort, att det växte. Visserligen hade en ganska skicklig läkare i Linköping blifvit rådfrågad häröfver, men sedan han förklarat att det alldeles icke var förhållandet att grefvinnans hjerta vaxte eller var för stort, och hon nu en gång hade satt sig i sinnet, aft det skulle vara för stort, så bjelpte det icke, utan resan måste företagas. Men om detta var hufvudändamålet med resan, så fanns för densamma äfven en sidoplan. Man vet att Gyllenkronas voro beslägtade med en grefvinna Svanesköld, som vanligen bodde i Norrköping, och hos hvilken deras dotter Gunilla ofta brukade vara. Af denna ätt fanns äfven i Danmark en branche, och som der bar namn af Svaneskiold. Af denna branch fanns icke qvar mer än grefven och grefvinnan Svaneskiold, jemte deras enda qvarlefsvande barn, dottern Fredrike. Grefven och grefvinnan voro redan till åren, så att det var all anledning att ätten skulle gå ut på svärdssidan. Detia gaf redan anledning till bekymmer, men detta ökades ännu mer, då man tänkte på att deras stora egendom Aarup på Fyen, der de också bodde, till följe af en punkt