prosaiska, men så en poetisk anstrykning derigenom, att med dem är förknippad tanken på den stundande högtiden, så äro dessa naturens hushällsbestyr, som insalla under Mars och April månader, äfven i och för sig betraktade, ensamt prosaiska, men ega dock sin poesi derigenom, att de alla häntyda på och bereda väg för den annalkande vårenNär safven sväller och sipprar i trädens stammar, så är det naturen som bygger, när Aprils snö, så god som fåragö, slaskar öfver de svarta åkrarne, så knådar naturen till det bröd, som skall gräddas under sommarsolens strålar, när vattnet forssar i sloddikena, förande bort strån och orenlighet, så är det naturen som skurar, när dagarne bli allt längre och längre, så doppar naturen i kärnan det ljus, som sedan skall lysa sommaren öfver. Och när så allt är särdigt, foglarne sjunga sin ottesång, ängarne kläda sig i sina bästa kläder och humlor och bin draga ut på glada gästabud — då känner man att det ej är längre barnets högtid sem firas — det är ynglingens, ungmöns, det är kärlekens. Oaktadt det svåra väglaget hade grefve Gyllenkrona med sin grefvinna företagit en resa till Skåne och Köpenhamn. Egentliga ändamålet med resan, och som gjorde, att den ej kunde skjutas upp till en lämpligare årstid, var att grefvinnan fått — eller trodde sig hafva