Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1853, sida 3

Ormbo.. Vid arbetet i en grusgrop, belägen i en hage emellan Angsö prestgård och Engsö gård, träffades den 16 sistl. Mars ett ovanligt fynd, nemligen ett Ormhide, innehållande ej mindre än 45 (säger fyratiofem) stycken ormar af olika storlek, ifrån en till tre fots längd och förmodligen äfven derutöfver. Dessa tillhörde den s. k. allm. snoken (coluber Natrix). Ehuru hidet var beläget på betydligt djup och naturligtvis under den egenteliga kälans gräns, mätte den omgitvande temperaturen ej hafva varit särdeles hög, då intet tecken till bädd eller underlag af torra löf eller andra oledare för värmen kunde upptäckas. Sex af dem tycktes isynnerhet visa prof på en egen smak vid väljandet af vinterherberge. Dessa, som voro skilda från de öfriga 39, hade nemligen orverlemnat sig åt den långa sömnen mitt uti en liten vattpöl. Detta allt oaktadt var deras dvala ej särdeles djup, ty de begynte genast slingra sig dan ena kring den andra. Rörelserna voro dock tröga och bestodo väl egentligen blott i slängande på stjerten och hufvudet. — Det prof. Nilsson omtalar såsom fordom hafva egt rum, neml. att ormar begagnas i medicinen, dock enligt hans utsago förnämligast huggormen (Vipera Berus), qvarlefver ännu hos en del af allmogen, hvarföre också de lyckliga gräfvarne i osvannämnda grusgrop skickade sitt fynd till Westerås, under förmodan att kunna få afyttra det på stadens apothek, der vildbrådet dock icke emottogs. Detta påminner oss om den bekanta anekdoten om ormaskan, hvilken f.rdom åtminstone af mängen ensaldig ansägs såsom ett universaloch radical-medel. Då nemligen någon på ett apothek begärt att så köpa litet ormaska, och oinvigda apothekargossen svarade att sådant ej funnes, blef han af den äldre provisorn, införd i det inre rummet för att få upplysning om gömstället för denna raritet, hvarpå en portion vanlig aska hemtades utur kakelugnen och expedierades åt den väntande köparen. Detta gjorde ock säkerligen samma verkan på patienten, som verklig ormaska skulle hafva gjort. (Westm. L. T.)