Huru bedrifves religionsundervisniagen i vårt land? 2. Nastrardsläsningen. Med de förkunskaper, hvilkas halt i det soregående blifvit antydd, infinna sig barnen vid 14, 15 å 16 års ålder hos församlingens prest, för att beredas till den heliga handling, då de skola med eget, sjelfstandigt medvetande antaga och med egen mun bekänna den lära, som skall leda dem till sanning, frihet och salighet under det kommande lifvet. Denna förberedelse består deri, att de vanligen under ett halft års tid, en.å två gånger i veckan, infinna sig hos religionsläraren, som då med dem ytterligare genomgår katkesen, med muntliga förklaringar, åtföljda af råd och förmaningar. Der läraren är sådan han bör vara, men sådan han tyvärr icke alltid är, nemligen en varmt religiös man, der blifver denna tid i en menniskas lefnad hennes aldravigtigaste. Hon är nu i de år, då förståndet börjat vakna och hjertat öppnas för den himmelska sanningen och kärleken, och hon insuper hvarje stråle af ljus och värma med samma begärlighet, som den daggbestänkta blomman helsar vårsolen. Dock är det icke nog att läraren ar sådan han bör vara; äfven barnen sjelfva böra vara i viss mån beredda, om de skola draga all den nytta de kunna af denna deras religionsundervisning. Deras sinnen böra ej vara alltför myeket förslöade; deras förstånd ej för mycket fjettradt af den döda minnesläsningen, och de böra åtminstone hafva lärt så pass mycket, att nattvardsskolan ej blir en innanläsningsskola, der presten, som skulle tolka och inplanta Guds ord, får egna en stor del af sin tid åt stafning och renläsning. Nu är dock tyvärr det sednare förhållandet det, som vanligast äger rum. Det långt öfvervägande flertalet af de ringare klassernas barn, hvilka äro i de åren, då de skola beredas till H. H. nattvard, stå på den ståndpunkt, att antingen alls ej kunna läsa innantill, eller ock göra det så dåligt, att de ej fatta ett ord af hvad de läsa. Det sätt hvarpå de börjat läsa, då de genast fått begynna utanläsningen af katkesen, har ock gjort, att de aldrig fått vänja