Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Såsom redan blifvit nämndt företer budgeten för 1854 den här oerhörda omständigheten af ettöfverskott. Då man dock får erfara, att detta öfverskott är grundadt på den beräkningen, att de indirekta pålagorna skola med icke mindre än fyrliotrå mill. fr. öfverstiga det belopp, som de inbragte 1852, så försvinner den förvåning, som i börJan uppstod öfver den så hastigt inträdda, de djerfvaste förväntningar öfverträffande förbättringen af Frankrikes sinanciella ställning, och i stället beklagar man den lättfärdighet, för att icke säga något värre, hvarmed detta lands allmänna angelägenheter behandlas. Våra ord bekräfta sig, att denna budget uppstälts på sätt som skett, endast för att slå blå dunster i ögonen på allmänheten. bet heter i motiveringen till densamma, att man bygger sitt hopp på de indirekta skatternas regelmässiga stigande, hvilket ständigt bevisar det lyckliga inflytandet af en stark och stadgad regering på affärernes gång och förbrukningens tillvext. Detta råsonnemang är aldeles falskt. 1852 var ett undantagsår. De handlande hade af fruktan för politiska hvälfningar så länge inskränkt sina affärer, att reaktionen, när den inträffade, naturligtvis blef mycket stor. En massa af order, vida öfverstigande det vanliga antalet öfverhufvud taget, gåfvos för att fylla de toma magazinerna och förse de upprymda varulagren. Häraf följde att tullinkomsterna detta år måste blifva ovanligt höga. Men det är emot all sannolikhet, att någon naturlig progressionslag skulle så snart leda till en ytterligare betydlig förökning af desamma. Teorien har verkligen praktiskt vederlagts af tullistorna för månaderna Januari och Februari, hvilka visa att uppbörden är betydligt mindre än hvad den var under samma månader 1852, hvilka likväl voro de sämsta, emedan förtroendet då ännu icke var fullkomligt återstäldt. I afseende på ultramontanska eller stockkatholska partiets förhoppningar meddelar en pariserkorrespondent i Ulndep. belge högst märkliga upplysningar. LUnirers, partiets beryktade organ, har haft en artikel, i hvilken, efter en anspelning på de underhandlingar, som föregå med pålliga stolen, förekommer det förvånande yttrandet, att det icke är det ringaste tvifvel underkastadt, att den nuvarande regeringen lätt går i land med att i lagen och sederna återställa hvad som icke fallit någon in att tänka sedan 40 år tillbaka, hvad som de föregående styrelserna icke vågat och hvad som var omöjligt med det parlamentariska styrelsesattet. Sammanstaldt med artikelns öfriga innehåll, innefattar detta yttrande den konklusionen, att ultramontanerne icke endast fordra, utan älven anse sig temligen säkra på att lyckas genomdrisva afskassandet af det borgerliga wv——.!17ftfrm.Imwm-—-—-—-rrQX ?S2 X 882