—————— — —— godt! Röding var ändå hennes bästa magister; och hvarför hon var så glad att han reste så långt bort, var derför, att hon skulle få skrifva bref till honom. Alldeles rigtigt! skrifva bref. Just väl tillställdt! hur mycket lättare har man icke att uttrycka sina känstor i ett bref, än om det skall ske muntligen? Hvarför hade icke Kuno tänkt på det förut? nu var det försent. Men också han kunde resa bort, långt, långt bort, tio gånger längre än magistern — till verldens ända, om det kom an på. Var det ingen ting annat än det, så kunde det väl ännu hjelpas. Men se innan han hann så långt, hade Clara redan fått bref ifrån magistern. Kuddby låg ju blott ett par mil ifrån Norrköping! det kunde ju således vara bref om tre eller fyra dar! men så skulle åtminstone inte Kuno försumma att vara nere hos inspektorens, när postväskan kom. Nog skulle han ha öppna ögon, om der var något till komministerns, och med Norrköpings poststämpel. Nå, men hvem garanterade honom för, att precist Röding lät sina bref gå med posten? kunde han ej skrifva, redan från nästa gästgifvaregård? Och, o himmel! hvilken försarlig tanka! en tanka, mot hvilken alla de andra voro små pygmeer? Hade han icke sett Clara på fingret bära en slät guldring? om det hade varit en annan ring, men en guldring, en