säväl rättigheter som pligter. Och om jag nu deremot tänkte på arbetarens ställning der hemma, huru föga mången gång hans arbetskraster jönas, hans mödor och umbäranden värderas, ja, huru föga ofta nog hans menniskovärde af de bättre lottade uppskattas, huru ringa eller overkliga hans nöjen och huru beroende och hopplös hans framtid är, Så kunde jag ju ej underlåta att dela den tanke jag här såg öfverallt uttalad, öfverallt framhållen: gif arbetet ära! och gif arbetaren sin brödrarätt inför Gud och menniskor, gif honom frihet att njuta frukten af sin omtänksamhet, lägg icke hinder i vägen för hans utkomst, utan underlätta hellre för honom bruket af de krafter Gud honom förlänat! Och likväl, när jag talade om hemmets barndomsminnen, om deras känslor för slägt och vänskapsförbindelser, då hörde jag dem genast utropa: ack! vore jag der, vore jag der!