Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. sr. N:o 15.) Och hvem var det han utom folket i huset der fann? ingen annan än just magister Röding. Då Kuno inträdde syntes denne något besvärad; men Kuno såg knappast åt honom, utan gick direkte fram till Clara, och blickade henne skarpt i ögonen. Men Clara var vid ett det förträffligaste lynne, och som hon alldeles icke förstod anledningen till Kunos skarpa blick, sade hon blott skrattande: hvarför ser grefven så ond ut? jag har inte gjort någonting ondt! Hon hånar mig! det fattades blott det tänkte Kuno inom sig, men blef emellertid litet flat, så att han gjorde våld på sig för att ej ge anledning till vidare skratt. Don triumfen skall hon åtminstone inte ha, den trolösa! tänkte han, och nu i stället tvingade han sig att vara glad. Nar Clara skrattade, skrattade han med, när magister Röding sade någonting qvickt, skrattade han så han kunde kikna, och aldrig hade man sett unga grefven så fallen för att skratta.