Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1853, sida 1

förestående förbattrade lönevilkor för adjunkterna, trodde sig särskildt veta att pastor i Kuddby gaf sin adjunkt en ganska hederlig lön och mera sådant, som borde muntra upp Röding, och då denne slutligen måste gripa sig an och taga afsked, skakade komministern honom hjertligt i handen, tackade för sammanvaron, önskade honom lycka till och en lycklig resa —allt sådantder som han kunnat önska honom, om det ej varit fråga om annat än att resa hem till Låcknevi. Clara sade äfven den nu ganska sentimentale magistern ett hjertligt farväl, följde honom till och med ut på förstubron och ropade efter honom: adjö adjö, bästa herr magister! lycklig resa! och gumman Bäck var kanske den enda, som det mera märktes på, att afskedet var påkostande. Kuno såg henne till och med taga upp sin förklädssnibb, och torka sig i ögonen — åh! tänkte han, det är ingen fråga om: det skall bli mågen i huset. . Kuno dröjde ej länge efter magistern. Hvad skulle det ock vara godt för att stanna qvar på ett ställe, der han kanske redan dröjt alltför länge? Claras vänliga bli qvar skref han blott på räkning af en naturlig välvilja, som hon hyste mot hvem som helst — i en känsla af onämnbar smärta sade han ett kort farväl, liksom hade det varit sista gången han