Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1853, sida 3

alltid ar mån om att uppleta anledningar, der sådana icke sinnas, spande sina klor så mycket våldsammare i hans bröst, som det här dock verkligen var någonting bestämdt att hålla sig till. Han måste förebära ett illamående, för att slippa förtära mera af det återstående af anrättningen, drog sig genast efter middagen tillbaka till sitt rum, och, då han ej der fann någon ro, kastade han bössan på axeln, för att, oaktadt den redan inbrytande skymningen, som han sade, gå ut för att få skjuta något; men i stället för att ta vägen åt skogen, begaf han sig tvärt öfver sjön och till Björkudden, der han inträdde med klappande hjerta. (Forts.)