Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1853, sida 3

adliga grundsatser, icke den som var höjd ösver benägenheten att lyssna till sqvaller — för hvilket ändamål det troddes att hon salarierade vissa kärringar, som gingo omkring i orten och sålde gamla kläder — och en dag visste hon att vid middagsbordet berätta, att Bäckens slicka vore förlofrad med en viss magister Röding. Ingen bemärkte den blekhet, som dervid drog sig öfver Kunos ansigte; gamla grefven upptog nyheten som någonting helt likgiltigt, görande blott den anmärkningen, att sådant vore lyckligt för Clara, fröken Gunilla till och med slog en knyck på nacken och menade, att det väl tålte bekräftelse, emedan väl ingen ville kasta bort sin lycka, för att ta en fattig flicka, som kanske icke fick ärfva så mycket en gång, att hon kunde köpa sig en ordentlig shawl — för. öfrigt kunde hon alldeles inte begripa hvad man såg på Clara, som hon likväl sjelf på två eller tre år ej sett, mer än en eller annan gång på afstånd i kyrkan — med ett ord: nyheten kommenterades så, att om den ock vore sann, så vore det dock alltid Clara som man borde gratulera. Men man glömde snart alltsammans, för att tala om någonting annat. Detta ämne var så helt och hållet nytt för Kuno, att han i början ej rätt kunde fatta det. Men ju mer han tänkte derpå, ju mer fann han sannolikheten för, och svartsjukan, som