Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 14.) På landet är man icke just så ömtålig för förkylningar, och ungdomen samlades således åter hastigt från alla håll. Nu, kan tro, vardt det ett snoende, när man skulle bjuda upp. Musikanterna, med herr Dal såsom adjungerad, hade tagit plats vid ett bord i ett hörn af rummet, der de slagit upp sina notböcker, och hördes redan stämma. Att det skulle börjas med anglaise, inklinationsdansen, sade sig sjelf. De gamla voro så upprymda, att de, med få undantag, funno en synnerlig lust att deltaga i långdansen, och man gick att hvar och en göra sitt val. De, som voro artiga män, bjödo upp sina hustrur, många voro bland ungdomen de, som vid uppbjudningen fingo följa sin böjelse, andra dansade blott för att det skulle så vara, och som det, såsom vanligen fallet är på landet, var mera godt om damer än kavaljerer, så läto dock de öfverblifna af de förra sig ej bekomma, utan dansade med hvarandra. Ha