k Styckegods. En Vargs djerfhet. På åtskilliga ställen i Norge, hafva vargarne i mängd dragit sig från fjällen ned i dalarne, i anseende till den skarpa kölden och ymniga snön i de högre regionerne, och visa sig ganska närgångna. — En bonde körde nyligen sitt lass förbi Visdals-fjellet, och sedan han en stund gått framför sin häst föratt pröfva vägen, vände han sig om och blef icke litet förundrad att se en stor varg, som gjorde lustiga hopp framför hästen, liksom ville den skrämma honom att taga ett spräng, för att få tillfälle att göra sitt mästerhopp på hans rygg. Bonden märkte emellertid med glädje, att hästen icke lät sig något bekomma; han trodde det då vara tillräckligt att till förekommande af vidare försök gifva sin närvaro tillkänna. Men det generade alldeles icke vargen att bonden närmade sig, utan den fördubblade sina ansträngningar. Då blef bonden riktigt ond och ropade: KVa he Du aa gjere framföre Nasa paa Hesta mine, forbainede Vargjeslörgje? Detta förstod vargen mycket väl och ämnade just med gjerningen gifva bonden svar på hans fråga, då denne emellertid fått tag i en käpp och skyndade emot besten. Då fann vargen det : rådligast att draga sig tillbaka, men endast steg för nän och med långa, saknande blickar på det honom rånryckta bytet. I