Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1853, sida 2

SO OUR 6—C5w56 64 tt belopp af något öfver 84,000 rdr, men i denna tund vuxit till något öfver 100,000 rdr rgs. Landsorten. Ä WENERSBORG den 30 Mars. På förslag till Örs egala pastorat af 1:sta klassen i Carlstads stift hafva blifvit uppförde : 1:0, enda sökanden, komministern i Dalskog, teol. kandidaten, magister C. T. Örtenblad; 2:0 prosten och kyrkoherden i En, mag. A. M. Wennersten; 3:o kyrkoh rden i Tössö, prosten J. M. Freulenthal. Tinförordnade kronolänsmannen i Wassända gäll, nerr T. C. L. Röhman. hvilken sistlidet år tjenstgjorde härstädes såsom stadssiskal, har i dessa dagar upbtäckt en stöld af egen beskaffenhet samt återskaffat det stulna. Hos R. hade nemligen blifvit anmäldt, att fabrikören Schuberts från Norrköping ombud, bokhällaren C. Wigert, den 19 dennes afsändt en större packe kläden med förre bonden Olof Hansson från Båberg, att forslas till Lidköping; att vid framkomsten klädespacken, som var förseglad, icke förmärktes vara bruten; men att dagen derpå, då densamma skulle öppnas, varseblefs att sigillet hade varit fråntaget och åter ditsatt, samt, vid undersökning af inneliggande klädersstufvar, att omkring 25 alnar diverse kläde voro borta. I följd häraf har hr R. anställt efterspaningar och så deruti lyckats, att han fått upplyst, det Olof Hansson vid Grästorps bro i Wiste härad, Skaraborgs län, med tillhjelp af hustru Anna Stina Lund och drängen Magnus Eriksson derstädes, föröfvat stölden, på det sätt, att de intagit klädespacken i stugan och der varsamt underskurit förseglingen samt öppnat densamma och uttagit emellan 20 och 30 alnar kläde, hvarefter packen åter blifvit hopbunden, förseglingen påsatt och 0lof Hansson fortsatt resan, samt att denne på hemfärden från Lidköping till åtskillge personer afyttrat klädet, som af hr R. jemväl blifvit atersunnet, nemligen hos Smeden Hansson vid Nyebro 5 alnar fin satin och 5 alnar gröfre kläde; hos Lars Nilsson i Mossebo 55 alnar brunt kläde samt hos hustru Lund, der stölden begicks, 54 alnar brunt kläde och 73 alnar fin satin, eller tillsammans 273 alnar. Olof Hansson, hvilken erkänner tillgreppet, har i afbidan på ransakning, blifvit insatt i härvarande cellfängelse. W. T.) CARLSTAD den 30 Mars. Den 21 och 22 innevarande Mars skötos genom 2:ne skallgångar, anförda af hr hosjägmästaren Falk, en gammal björnhona med 3:ne på 3:dje året varande ungar på hemmanet Haftersbohls skog uti Råda socken. Dessa voro kort förut uppskrämda och lago då, som alltid är händelsen med ungar vid den åldern, modren för sig sjelf i ett ide och ungarne i ett annat på omkring 100 steg derifrån. Som den gamla björnen först uppskrämdes, kom ej familjen vid intagandet af nya dvarter att sammanträffa, utan måste blifva föremål för 2:ne jagter. Vid björnhonans fällande inträffade, att en af skallfolket blef af henne biten, något som visst många gånger förr händt, men som ej på många år inträffat vid skallgångar här i Elfdalen. Björnen rusade, sedan den med ett par skott blifvit anskjuten, direkte på skallfolket, der en äldre bondgubbe, endast beväpnad med en påk, fick emottaga hans anfall. Med påkslag riktade mot björnens hufvud afvärjde den modige gubpen en stund den ludne fiendens anfall, men blef slutligt af denne kastad till marken, dock lyckligtvis med ansigtet mot jorden. Som mannen var iklädd både I I pels och rock, och hvilka ej voro igenknäppta, gåsvo dessa persedlar björnen, att börja med, munnen full, så att den endast hann gifva sitt offer några mindre betydande sår i ryggen, da en i grannskapet varande jägare ilade till stället och med ett rop skrämde björnen att lemna sitt förehafvande, hvarefter den genom en kula af samma jägare försattes ur vidare verksamhet ). Vid uppdrifyandet af dessa björnar observerades en omständighet som vetterligen ej förut bemärkts och som kanske genom den anledning den kan gifva till fortsatta forskningar torde bidraga att sprida mera ljus öfver dessa intressanta djurs naturalhistoria. Vid undersökningen af de iden, som modren och ungarne nade innehaft fanns emellan båda en upptrampad väg, hvilken omständighet väl ej alldeles torde utestänga den förmodan, att modren emellanåt skänkt sina halfvurna barn ett eller annat omhuldande besök under deras vinterdvala. Björnen återtager ej, enligt hvad man har sig bekant, det ide hvarifrån han af en eller annan anledning blifvit utdrifven, utan då han under samma vinter åter lägger sig, så bereder han sig en ny hviloplats. (W. T.) ) Enligt enskilda underrättelser var denne jägare löjtnant Melin.