de traktater, enligt hvilka de romerska katholikerna ostördt skulle kunna sörratta sin gudstjenst i de sranska kyrkorna i Smyrna, Alexandria, Jerusalem 0. 8. v. skulle sortsara att gälla. Vid sin ankomst till Konstantinopel erhöll Lavalette af utrikesministern Fuad Effendi en firman, som äterinsatte Tatinarne, så som de europeiske katholikerne äfven kallas, i en del af de rättigheter, som änyo hade blifvit bekräftade genom ofvananförda firman af 1841, men hvilka ständigt voro utsatta för ingrepp från de grekiske kristnes sida. Fuad Effendis firman väckte sensation och de grekiske kristne klagade för czaren. Dennes sändebud hos Porten gjorde Fuad Effendi mycket häftiga förebråelser, hvilka hade till följd, att det skickades en agent, vid namn Aiff, till Jerusalem med hemliga instruktioner, enligt hvilka firmanen icke skulle bringas till verkställighet. Imellertid hade Lavalette vandt tillbaka till Paris, hvarest han emottog lyckönskningar af sin regering, som lät sina diplomater i utlandet skryta med den diplomatiska seger, som franska regeringen vunnit öfver den ryska i Orienten. Men plotsligen inträffade den underrättelse, att firmanen icke sattes i verkställighet. Lavalette reste ögonblickligen tillbaka till Konstantinopel med nya instruktioner, men kunde t ingenting uträtta; ty Ryssland hade allaredan talat. Lavalette begärde nya instruktioner. Men franska kabinettet begynte märka, att det hade begått ett fel och uppdrog sitt sändebud i S:t Petersburg, Castelbajac, att föreslå czaren att låta saken falla och sakernas gamla tillstånd åter inträda. Men de grekiska kristne hade lidit ett nederlag; de måste hafva en lysande upprättelse, och denna skulle furst Mentschikoff förskaffa dem. Dennes sändning blef derpå aftalad med Österrike, som skulle bereda väg för furst Mentschikoff genom grefve Leiningens sändning. Som czaren önskade att bevara skenet af ett godt förhållande till Frankrike, afsände han general Ugaroff till Paris. Denna framställning af de föregående stridigheterna emellan Ryssland och Porten afviker aldeles från den härom dagen meddelade, enligt hvilken furst Mentschikoffs sändning skulle bafva föranledts genom Rysslands begär att öfverflygla Österrike. Enligt korrespondentens i UIndep. belge framställning har Frankrike förorsakat furstens sändning och är det Frankrike, som genom densamma lider ett diplomatiskt nederlag. Det förmäles för öfrigt i de franska bladen, att ryska sändebudet i Paris, Kisselef, skall föra ett mycket fredligt språk och hafva försäkrat, att czaren icke tänker på att störa freden i Europa. För någon tid sedan meddelades, att general Ugaroff, en af ezarens adjutanter, ankommit till Paris i ett vigtigt ärende, hvars beskaffenhet man då likväl icke kände. Man tror nu, att han har skolat gifva Bonaparte lugnande upplysningar om furst Mentschikoffs sändning till Konstantinopel. Man vill här veta, att Österrike ganska bestämdt tillbakavisat Sardiniens, af England och Frankrike understödda reklamationer rörande seqvestreringen af de lombardiska emigranternas egendomar. På den not, som sardinska sändebudet i Wien, grefve Revel, i detta ämne öfverlemnat österrikiska kabinettet, skall detta hafva gifvit ett asslående och ingenting mindre än hölligt svar. I detta Österrikes beteende ser man dock icke någon anledning till störandet af harmonien emellan Europas makter, ENGLAND. London d. 24 Mars. Times är det blad, som förer det sredligaste språket i den orientaliska frågan, och intager T.i detta hänseende en nästan helt och hållet isolerad ståndpunkt. Stridigheterna emellan Porten och Ryssland inskränka sig, enligt dess påstående, så godt som uteslutande till regleringen af frågan om de heliga orterna, och hota freden så mycket mindre, som Frankrike, hvilket är den enda makt, som är intresserad i saken, genom hr Lavalettes återkallande och äfven på annat sätt redan visat sin benägenhet för eftergifter. Times erkänner imellertid, att biläggandet af dessa stridigheter blott blir en skenfred och att det förestår nya angrepp på Turkiet, för hvilka detta rike förr eller senare måste duka under. Times är af den mening, att mindre dessa angrepp än Turkiets obotliga murkenhet i det inre skall förorsaka dess fall, hvilket följaktligen synes bemälte tidning vara en oafvislig nödvändighet, en nödvändighet, som dessutom inne: bär stora provinsers civiliserande, kristendoA Afvarvälda ; hala EFRAnA och millioner — —