Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1853, sida 3

— Men inte gagnar den heller. Satt sej han, magister, som komminister i en liten församling ... jag vill bara säga . tänk på mej ... hur hade det gått, om min gubbe hade fått en sådander fin dame? — Åh det är helt annat ... fru Bäck är ett undantag ... det vet hela verlden Inte smicker, herr magister! .. men gu vare tack och lof, vi har dragit oss fram beskedligt, min gubbe och jag ... och barnet vi har, som sitter der ... snäll är hon, det kan jag säga för sann, och det är ingen annan än mor sin hon har att tacka för det. — Mamsell Clara är ett mönster af god uppfostran, det veta alla, och nog blir den man lycklig, som får henne. Magistern suckade. — Ack, herr magister! — sade komministerfrun, — om Clara vore tio gånger så snäll, hvart vill hon ta vägen ändå? nej, nej, nog blir hon ogift, stackars barn! — Det kan man inte så noga veta, — sade magistern med tonvigt. — I det lugnaste vattnet gå de största siskarne. Vill frun hålla med mig något, att inom ett år har mamsell Clara friare? — Åh han pratar! .. men så kan det vara