Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1853, sida 2

hafva inledt dessa under diskussion, genom en sint applicerad motsägelse och derester inträfsad koncession bereda försaktaren en så mycket mera lysande seger. För att lemna ett litet prof på, hur magister Röding härvid gick tillväga, vilja vi anföra ett fragment af den bordsdiskurs han hade med fru Bäck. — Men tycker inte min nådiga fru Bäck, — sade magistern, — att fru jägmästarinnan Wildt är en alltför intressant menniska? — Det må hon gerna vara, men jag ber ändå vår Herre bevara min Clara för att bli så lärd. Hvad har väl fru Wildt för nytta nu af all den franska hon kan? — Ja, men, min vördnadsvärda fru, hon har haft det. — Nå det vill jag också tro; men hade det då inte varit mycket bättre, om hon rent af varit en tarflig hushållerska? nu kan hon franska och jolagrafi, men tråmme hon är go att re åf en gryta kål en gång. Ar det likt, det? hade det då inte varit tre resor bättre hon hade lagat att hon fått lära sig någonting som kunnat komma henne till måte? — Alldeles, alldeles! men gunäs! karlarne ä sådane nu för tiden, att de söka efter fruntimmer, som ha bildning, och jag tillstär för min del jag tycker — den inte kan den skada.