Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1853, sida 2

högst nio, hvaraf han tog sig anledning till åtskilliga anmärkningar med afseende på bruken hos oss, och jägmästar Wildt, som satt till venster om Clara, kunde lika obehindradt för sin venstra granne, fröken Armsköld, uppduka sina historier om de underbara skott han gjort i sina dar. Ju mera han ljög, ju mera förvånade sig fröken Armsköld, och ju mera hon förvånades, ju mera ljög han. Magister Röding, som hade fått sin plats bredvid fru Bäck, hade gjort gumman alldeles förtjust i sig genom sina qvicka infall. Bjöd han omkring snus åt grannarne, så skedde det efter förutgången fråga: får jag lof att snusa upp herrskapet? och hände sig att någon, då ett ljus skulle putsas, råkade att släcka ut det, och det i anseende till den alltför korta veken var svårt att åter få eld derpå, så anmärkte han att ljuset vore brandförsäkradt, hvilket och sådant mera befanns vara öfvermåttan qvickt. Men magister Röding var icke den, som oupphörligt gjorde sig till tok för menniskor; han kunde äfven vara ganska förnuftig, och det var kanske hans resonnemanger om huslig lycka, qvinnans värde o. d., som mest förtjuste komministerfrun. Som det ofta händer med dumma menniskor, hade magister Röding en vist instinkt att vädra upp hvilka som äro andras favoritider, och att, efter att