Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1853, sida 1

de han genom bref till sina föraldrar underrättat dem, att han ämnade sig snart hem, men det visste ingen mer än de om, och eljest trodde man allmänt, att han ej skulle komma förr än på våren. Nu fogade händelsen, att då Kuno straxt på eftermiddagen anlände hem till Ragnarsborg, hade föräldrarne rest på julkalaset till baron Palmsvärds, och som ej heller Reinius var hemma, utan man berättat grefven att han rest med direktörens till sergeantens på Lindkullen, så beslöt han att fara dit, heldst han som barn ofta varit på stället, och på sätt och vis kunde räkna sig som kamrat med sergeant Sköld, som äfven varit vid Andra Lifgrenadiererna. Det var gilvet, att Kunos oväntade ankomst skulle verka rubbande på nöjet. Gubbarne i sergeantens kammare, dit Kuno först begifvit sig, kommo alldeles utaf sig i sitt spel, här afbröts i ett begär, der hejdade man sig, i det man skulle göra ett tärningskast, hvarpå det berodde om det blef sprängjan eller ej, här glömde en att fullända sitt lofliga förehafvande att fylla på sin toddy, der stannade en annan, just som han med en fidibus höll på att tända sin nystoppade pipa. I förmaket stannade plötsligt fruarnes tungor, ungdomen i salen bröt ringen, herrarne för att på en honnett distance betrakta unga gref