hyarest ett inbjudande bord står tillreds. Herrn i huset, i hvilken vi helsa Charles Dickens, I sätter sig vid nedra bordsändan och hans fru midt emot honom. Den gästfrie värden är en man i sina bästa år, storväxt, ej grof och ej mager, med ett godmodigt, ljuslätt ansigte. Hans toilette är utsökt. Han kläder sig icke blott enkelt gentlemanly, han spelar något litet Dandy i sitt prydligt veckade krås, sina långa manchetter, i den hvita halsduken fästad med en guldnål, samt med den mångdubbla guldkedjan öfver den broderade västen. Det är en högst angenäm värd. Han kan underhålla på ett alskvärdt och lisligt sätt sina grannar af det täcka könet. Hans fru visar herrarne vid hennes sida samma uppmärksamhet. Fru Dickens är icke längre ung. Hennes runda, fylliga ansigte och hennes fylliga figur gifva henne ett uttryck af glad godmodighet. Hennes make, som ännu är Englands mest omtyckte skriftställare, har efter ett längre vistande i Genua och Schweiz återvändt till sin hembygd och har der, vid den tid, hvarifrån dessa skildringar härleda sig, grundat den nya tidskriften Household-words, som lärer räkna mer än 100,000 abonnenter. I dag ser han hos sig såsom gäster ett litet antal af vänner och beundrare, och undsagnar dem egentligen på utländskt vis och nästan för rikligt. Dickens har ej kunnat motstå det lefnadssätt, hvarför hvarje så utmärkt personlighet som hans är utsatt. Verlden med dess förströelser tager honom mera i anspråk än hvad som är nyttigt för hans författareskap. Hans välvilliga lynne bringar honom att dela med sig åt andra af de yttre fördelar, som så rikligen tillströmma honom. Men af detta upptagna sallskapslif uppstår tyvärr det aphoristiska i hans närvarande produktioner. Det afbrutna periodiska utgifvandet af hans sednaste arbeten, hvilka uppenbarligen äro skrifna samtidigt med publicerandet, har bragt honom in i de fransyska följetons-romanernas sfer. Betänker man dertill den utomordentligt lilla verld, inom hvilken den engelska romanförfattaren, till följd af hans nations sedliga begrepp, måste röra sig, så kunna de bekymmer rättfärdigas, hvilka uppstå, då man ser författaren till Pickwickelub och Barnaby Rudge splittra sig på detta sätt mellan sällskapslifvet, häftevis utgifna romaner, Theaterförestallningar, resor och dylikt. ARRH A nmni -AaOA,H.. nn