Charles Dickens. 7) Dyster hade qvällen sänkt sig ned öfver Englands hufvudstad. Regnet, den brittiska öns vän eller ovän, huru man vill taga det, hade under hela dagen duggat helt smått och, sammanblandadt med sotet af stenkolsröken, bildat på gatorna en massa, som liknade slytande Gutta Percha. Himlen hängde djupt ned och de tunga molnmassorna nästan vidrörde taken. Den slöja hvarmed naturen omsvept sig, döljer t. o. m. de närmaste föremålen i sin mystiska skymning. Ändtligen kom aftonen med sina tusensaldiga gaslågor och bragte någon klarhet öfver dessa dagens nattskuggor, genom hvilka den ilande mängden. sväfvade såsom flyktiga dimbilder. Menniskornas sinnesstämning beror på deras omgifning. Vi emottaga äfven intryck fysiskt och ville vi tillsluta ögat för att ej se, örat för att icke höra, så skulle dessa vår själs fina känseltrådar, som kallas nerver, alltid emottaga ton och stämning af atmosferen och deraf röna behag eller misshag, själstillstånd, öfver hvilka viljan förgäfves söker blifva herre. Framför ett vackert hus vid en temligen besökt gata stodo omkring kl. 11 många vagnar, af hvilka en del voro ekipager, en del cabs (ett slags droschkor.) De tre fönster, som utgöra första våningen, äro klart upplysta. Värd och värdinna vänta här sina gäster. Först sedan alla äro samlade stiger man, efter värdinnans anordning, som nämner för hvarje herre den dam han skall föra, ned i matsalen, ) Ur Gutzkous porträtter af engelska skriftställare och andra berömde män.