Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1853, sida 1

rinnan följde spettorskan på Jernforssa, som heldst hörde sin man betitlas bruksförvaltare, och slutligen fru Fjeskenberg från Kisa, den der gemenligen starkt doftade eau de Lavende, alltsedan den dagen, då någon af de andra fruarna haft den spetsigheten att anmärka att det luktade sillake i rummet. Vid det hon intagit sin plats i soffan hade hon likväl krusat med direktörskan Florn, som likväl helt blygsamt, likasom vår beskedliga komministerfru, slogo sig ned på stolar. Som nu det vigtiga ögonblick var inne, då kaffe skulle bjudas omkring, så blef det en tystnad i förmaket på en half stund, eller kanske något mindre, ty skramlet med kaffekopparna deruti salen gjorde alla uppmärksamma. För att hjelpa till vid kalaserna i orten, var alltid madam Boquist sjelfskrifven, en äldre aktningsvärd gumma, enka efter en pistolsmed, på sin tid mycket anlitad af ortens herrar jägare, med en del af hvilka han var bror, hvarför hans efterlefverska stundom lät kalla sig för fru, hvartill hon äfven trodde sig kunna bibehålla sin rätt, då hon idkade någon liten handel med snus och specerier, och för öfrigt var ortens fruar behjelplig vid kinkiga tillfällen, sådana som oftast bruka inträffa inom det första tiotalet af år i äktenskapet. Hon var således en gammal bekant till samteliga, och